Odell plundrar granen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den rimliga slutsatsen efter Carnegieskandalen skulle ha varit att dra i nödbromsen

23 oktober 2007. Skandalen kring investmentbanken Carnegie kastar långa skuggor över det svenska samhället.

Orättmätiga bonusutbetalningar på hundratals miljoner illustrerar problemet med fantasiersättningar, baserade på vinster, verkliga eller fiktiva. Den bristande kontrollen i banken har urholkat förtroendet för hela branschen, och de juridiska turer som ligger framför oss lär knappast hjälpa upp situationen.

Carnegieaffären är dessutom en politisk skandal, nära knuten till finansmarknadsminister Mats Odell och hans försäljning av de statliga företagen.

Gränsen har suddats ut

Odell bemannade konsekvent sin organisation för utförsäljning av statliga tillgångar med personer från just Carnegie. Ett tecken på att gränsen mellan det politiska systemet och marknaden blivit otydlig.

Under de avgörande dagarna, när utförsäljningsrådets ordförande Karin Forsekes och statssekreteraren Urban Funereds ställning ifrågasattes, visade Odell dessutom upprepade prov på dåligt omdöme. I det längsta försökte han vifta bort kritik. Sedan de båda Carnegiecheferna tvingats gå finns åtskilliga oklarheter kvar.

Snarare arrogant än generöst

Odell brukar beskriva oviljan att avskeda sina nära medarbetare som ett uttryck för sin generösa männi-skosyn. Det ligger närmare att tolka den som politisk arrogans.

Långt innan Finansinspektionens rapport om förhållandet i Carnegie offentliggjordes fick regeringens försäljningsplaner hård kritik.

Utförsäljningen är dåligt förberedd. Att låta partipolitiska överläggningar lägga fast vilka miljardvärden som ska säljas luktar lättsinne.

Affärsmässighet har ifrågasatts. Att annonsera ut försäljningen av stora företag under en begränsad tid, och till en bestämd slutsumma, höjer knappast priset på skattebetalarnas tillgångar.

Utförsäljningen kan bli en dålig affär för staten och medborgarna. Bolagen levererar i?dag in stora vinster till statskassan.

Slutsatsen efter Carnegieskandalen borde ha varit att dra i nödbromsen. Utförsäljningsplanerna skulle ha lagts på is, en ny organisation byggts upp och nya, genomarbetade, planer lagts fast.

Det är dock inte de slutsatser Odell drar. Tvärtom luckrar han upp regelverket för statens samarbete med finansiella rådgivare.

Odell rena rama tomten

Den som vill erbjuda sina tjänster när statens tillgångar säljs ut kan från och med i dag anmäla sig på regeringens hemsida. Det framstår som en finansiell julgransplundring, med Odell som tomte.

Framför allt tycks syftet vara att till varje pris driva igenom utförsäljningen enligt den ursprungliga tidsplanen, kosta vad det kosta vill.

I morgon kommer riksdagen att diskutera Odells sätt att sköta utförsäljningen av statens företag. Hård kritik är att vänta.

Så länge Fredrik Reinfeldt låter Odell fortsätta lär den komma att upprepas många gånger.

IP