Dags att modernisera folkrörelsearbetet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Barack Obamas ”Yes we can” blev ”S we can” i Mona Sahlins tappning. Utropet spred sig på bloggar och Facebook. Det blev lite pinsamt. Socialdemokraterna hade inte nog med ”hope” och ”change” att erbjuda för att kunna leva upp till Obama-plagiatet.

Partiets nya webbsatsning, även den inspirerad av Obama, är betydligt bättre. Socialdemokratiska sympatisörer – man behöver inte vara medlem – kan registrera sig på portalen Mitt S. Där kan man lägga upp aktiviteter, som på Facebook, och bjuda in vänner.

Tanken är att traditionellt folkrörelsearbete som dörrknackning, torgmöten och rundringningar ska organiseras med nätet som verktyg. Via Googles kartor ska man kunna hitta, eller lägga upp, aktiviteter nära sig.

Detta är ett sätt att kunna engagera sig politiskt utan att behöva vara partimedlem eller förtroendevald, säger partisekreteraren Ibrahim Baylan. Det är ett problem att människor som söker upp partierna ofta upplever att ”de sticker in fingret och plötsligt är hela armen borta”.

Mitt S ska vara mindre förpliktigande, mer baserat på egna initiativ, säger Baylan. Huvudsyftet med portalen är inte att ragga medlemmar utan att engagera fler människor i valrörelsen.

Visst. När allt färre väljer att bli medlemmar behöver partierna andra sätt att uppmuntra och förvalta människors engagemang. Men är det inte själva partimedlemskapet som behöver omformuleras? Varför förväntas en partimedlem komma på föreningsmöten och ta förtroendeuppdrag? Räcker det inte med att vara gräsrotaktivist, kanske på nätet, och göra punktinsatser i frågor man känner extra för?

Om nya medlemmar känner sig avskräckta av att partierna ”tar hela armen” får väl partierna lära sig att inte göra det. Sluta diktera vad ett partimedlemskap är och börja lyssna på vad den enskilda individen vill göra av sitt medlemskap.

Medan partierna lär sig det, är portaler som Mitt S en utmärkt lösning. Nätet måste användas för att modernisera det traditionella folkrörelsearbetet.

Men glöm inte innehållet. Budskapet. Människor engagerar sig bara om själva politiken känns angelägen. Socialdemokraterna eller vilket parti som helst, måste lyckas berätta hur samhället borde förändras för att kunna rekrytera nya aktivister.

Visst måste aktivisterna själva få vara med och forma budskapet. De kan inte reduceras till flygbladsutdelare. Men partierna kan inte bara uppmana människor att engagera sig. De måste också erbjuda något att engagera sig för.

Det är det här med ”hope” och ”change”. Sveriges socialdemokrater kan inte plagiera Obamas budskap. Men är det för mycket begärt att de skaffar sig ett eget?