I väntan på kriget

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Väntan. Så beskrev Göran Persson stämningen i årets första partiledardebatt. Han talade om världspolitiken och situationen i Mellanöstern, men ordet kunde också beskriva situationen i den svenska politiska debatten.

Två stora frågor ligger framför de svenska politikerna, kriget mot Irak och omröstningen om att införa euron. Båda drar redan i dag en skarp gräns genom den svenska opinionen. Ändå kommer de inte att avgöras i riksdagen. I den första frågan fattas besluten i Washington, Bagdad och New York, inte i Stockholm.

Gudrun Schyman krävde ett principiellt besked från statsministern. Kommer eller kommer inte Sverige att protestera mot ett krig?

Persson deklarerade sin obrottsliga lojalitet med FN-beslut och vapeninspektioner. Det lät som ett nej på Schymans fråga, men skulle snabbt kunna bli ett ja den dag amerikanerna sätter i gång kriget utan FN:s sanktion.

Persson kallade nyligen det amerikanska agerandet i ”kriget mot terrorismen” för arrogant. Det tog tid. Länge rådde den formalistiska linjen också i den frågan. Kanske går det fortare att hitta en självständig hållning i Irakfrågan.

Euron kommer att dominera svensk politik det kommande året. Ändå fattas inte heller det beslutet av de riksdagsledamöter som i går kunde följa partiledarnas ordfäktning.

Trots att partierna självklart kommer att dominera kampanjen inför den 14 september innebär ändå folkomröstningen på sätt och vis att politikerna förpassas till läktaren. Beslutet fattas av väljarna.

I går fick vi en bild av hur argumenten kommer att se ut. Vi blir ensamma kvar utanför, förklarade Persson. Det är inte konstigare än att byta pappersfemmor mot mynt, deklarerade Leijonborg. Maud Olofsson oroade sig å sin sida för att euron ska betyda slutet för den svenska riksdagens beskattningsrätt.

Om knappt åtta månader har väljarna bestämt.

I väntan på svaret i de stora frågorna valde partiledarna i stort att upprepa valrörelsens argument. Persson lovade ännu en gång krafttag mot ohälsan och för integrationen. Lundgren kritiserade skatter och energipolitiken, Leijonborg gymnasieskolan, och Svensson omsorgen av de äldre.

I energipolitiken är kärnkraftskramarna uppmuntrade av vinterns kalla väder. I går var det svårt att tro att Maria Wetterstrand för bara några månader sedan förhandlade om en regering tillsammans med Alf Svensson och Lars Leijonborg.

Maud Olofsson, som spräckte planerna på en blågrön regering, försökte nästan vädjande få moderatledaren att inse det kloka i en långsiktig avvecklingsplan. Han kunde dock inte svara.

Bo Lundgren och Göran Persson, debattens båda huvudpersoner, gjorde slut på sin talartid medan tittarna fortfarande satt kvar framför tv-apparaterna. Efter en dryg timme hade moderatledaren förbrukat sin tid. Statsministern sparade sina sista 37 sekunder för ytterligare ett inlägg om kriget.

I riksdagen väntar man på kriget och folkomröstningen. Utanför växer otåligheten, inte minst med ohälsan och segregationen.

Ingvar Persson