Alla älskar att hata MP och Åsa Romson
Miljöpartiet just nu: Den mobbade på skolgården. Inte ens rektorn vågar stå upp. Inte ens fluortanten. Hur gick det till egentligen? För bara exakt två år sedan var Miljöpartiet det säkra valet. Ett gediget liberalt mittenparti som tyckte snälla moderna saker. Sossar, vänsterpartister, Fi:or, även folkpartister och centerpartister, kanske rent av en del moderater som verkligen var ”nya” moderater, kunde åtminstone tänka sig att rösta grönt.
Bara de verkligt konservativa hyste djup motvilja mot dessa underliga, jämställda, vegetariska och feministiska miljöpartiklar som ville ta ifrån dem allt de älskade: kött, bilar, vargjakt, kol, kärnkraft, makt. I en MP-diktatur skulle de tvingas packa ryggsäcken med gårdagens matrester, ta på sig hjälm och cykla till jobbet.
Det var helt politiskt korrekt att sympatisera med Miljöpartiet. En undersökning, dock med ett så klent urval som 93 av SVT:s cirka 1100 journalister, visade rent av att 40 procent gillade MP. Och kanske det, de ansågs ju ”neutrala” så som reportrar ska vara, ungefär som allmänheten såg på Folkpartiet innan det svaldes av högeralliansen. I EU-valet 2014 fick MP
över 15 procent, landets näst största parti! Framtiden var så solenergiljus att hela partiet skaffade solglasögon. Det tog en ynka sommar. Vid riksdagsvalet fick de inte ens 7 procent. SD, det totala motsatspartiet, gjorde rekordval och den trenden har fortsatt. Manspartiet har växt i opinionsundersökningarna och kvinnopartiet har krympt. Allt har gått emot MP. Den nyauktoritära och rädda tidsandan, den plötsliga flyktingströmmen, den oförlösta miljöpolitiken, den gäckande kolbiten. Att gå från idéparti till maktparti i en historiskt komplicerad parlamentarisk och politisk situation – osis, riktig osis.
Om myten om MP-media någonsin var sann så har det inte märkts i det hejdlösa drevet de senaste veckorna. Efter att journalistkåren, ivrigt påhejad av sociala medier-pöbeln och samtliga ledarsidor inklusive denna, vänt på varenda sten och förstorat varenda felsägning och varenda svag krishantering har vi nu kommit fram till att Miljöpartiet tvärtemot den harmlösa bilden egentligen består av 100 procent islamistiska hippies! Och inte bara partiledningen, även vanliga medlemmar och de 4-5 procent av svenskarna som ännu skulle rösta på MP vill, egentligen, allihop, göra om Sverige till en gigantisk falafel som enbart får ätas i Teslas på väg mot Mekka. Ungefär så. Denna ondskefulla konspiration dold i miljöliberal kofta genomskådade de sluga högermännen redan 2014. Nu delar nästan alla deras hat mot Miljöpartiet i allmänhet och Åsa Romson i synnerhet. Allt de gör och säger tolkas maximalt illvilligt. MP har blivit de oroliga tidernas syndabock och Romson verkar även bli partiets. Kanske inte orimligt i realpolitikens värld.
Men proportionerna. Toppolitiker ska behöva tåla mycket men det här drevet har helt tappat omdömet och övergått till mobbning. Om det offentliga Sverige var en skolgård skulle Skolinspektionen gripa in och undra vad den nedsparkade och övergivna eleven, som nyss var populärast i klassen, egentligen gjort för fasansfullt.