Efter Breiviks rättegång är det politiska ansvaret kvar
”Att hatretoriken kan leda till nya hatbrott bryr sig Sverigedemokraterna inte om”
I går avslutades rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo tingsrätt. Jag ska erkänna att jag fortfarande har svårt att tänka på Utøya längre stunder. Det blir för nära, för personligt. Alla liknande läger jag själv varit på, alla skratt, alla sånger kring lägerelden, all glädje, all kärlek.
Det är ju så det måste ha varit, på kvällen den 21 juli förra året.
Åklagaren funderade in i det sista på det som blivit rättegångens knäckfråga, om Breivik var straffrättsligt tillräknelig eller inte när terrordådet utfördes. Det påverkar inte skuldfrågan, men är avgörande för om han ska dömas till fängelse eller tvångsvård.
Det påverkar heller inte det politiska och moraliska ansvaret för den hatretorik som format hans världsbild.
När rättegången inleddes i mitten av april deklarerade Breivik att han inte erkände domstolen.
– Den har fått sitt mandat av politiska partier som stödjer mångkulturalism.
Slutet i den film Breivik la upp på nätet innan terrordådet, och som spelades upp i rättsalen, inleds med en uppmaning: ”Onödigt att säga, mina bröder; vi, kulturkonservativa i Europa har ett stort arbete att utföra …”
Detta arbete består i att bekämpa mångkulturalism och islam. Annars kommer muslimerna att ta över Europa genom invandring och genom att föda många barn. Att muslimerna föder många barn kallas ”demografisk krigföring”.
I detta krig är Breivik en soldat, tillsammans med bland andra Lasermannen och Peter Mangs som han lyfte fram som förebilder.
Motståndarna, kulturmarxisterna, är vänstern i bred mening, feministerna, media och de ”politiskt korrekta” som hindrar en debatt om invandring och förtrycker dem som är kritiska.
Ungdomarna från det socialdemokratiska ungdomsförbundet, AUF, var därmed en legitim måltavla.
Dessa bärande idéer, myten om ”islamiseringen” och myten om en ”politiskt korrekt” konspiration som hindrar invandringsdebatt är vida spridda i den högerextrema antimuslimska miljö som vuxit fram i Europa på senare år.
Miljön är spretig. Där ingår bloggare, som Breiviks store idol ”Fjordman” och den svenska rasistiska hemsidan Avpixlat, som är knuten till Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth. Där ingår partier som norska Fremskrittspartiet, där Breivik tidigare var aktiv, och svenska Sverigedemokraterna. Och där ingår stora mängder aktivister, från huliganerna i English Defence League till de som härjar i tidningarnas kommentarsfält.
Breivik rörde sig hemtamt i denna miljö sedan lång tid tillbaka och var en trogen kommentator på Avpixlats norska motsvarighet ”Dokument”. När jag i efterhand läser det Breivik skrivit i kommentarsfälten slås jag av hur likt det låter alla andra kommentarer där.
När jag skriver om frågor kring islam och invandring får jag alltid mängder av brev och kommentarer, många av dem låter betydligt mer extrema och hotfulla än Breivik.
I dag försöker aktörerna inom den antimuslimska miljön göra allt för att framställa Breivik som en ensam galning. Jimmie Åkesson höll exempelvis nästan hela sitt sommartal förra året om att han inte är som Breivik.
Samtidigt fortsätter Sverigedemokraterna sprida samma hatretorik och delvis samma idéer som Breivik.
Två dagar innan rättegången inleddes bloggade Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof om ”Muslimer med mål att ta över Europa”. Han utmålar islam som ett värre hot än nazism.
Patrik Ohlsson, Sverigedemokraternas ordförande i Ängelholm, skrev nyligen: ”Svenska SSU bär drag som går åt precis det håll som medförde deras norska partikamraters död förra sommaren.”
Eftersom SSU själva ska ha sommarläger snart väckte uttalandet en hel del oro. Men att hatretorik kan leda till nya hatbrott bryr sig Sverigedemokraterna inte om.
Rättegången har handlat om det juridiska ansvaret. Av allt att döma ligger det hos en enda person, Anders Behring Breivik, och ingen annan. Den organisation han säger sig tillhöra, Knights Templar Europe, finns bara i hans fantasi.
Om Breivik bedöms straffrättsligt tillräknelig eller inte är upp till domstolen att bedöma. Åklagaren vill att han döms till tvångsvård. Experterna är inte överens. Det viktiga är att han aldrig kommer ut igen.
Det som fortfarande ligger framför oss är att göra upp med det politiska och moraliska ansvaret för det som hänt. Många vill helst slippa den diskussionen. Det är begripligt: den är jobbig, den kommer nära. De idéer som närde Breiviks hat finns nämligen spridda långt utanför den krets av rasister och islamofober han själv tillhörde.
Snart har ett år gått sedan Utøya. Det norska samhället har med värdighet klarat det första svåra testet – att med värnande om demokratin och rättsstatens principer genomföra en korrekt rättegång mot Breivik.
Nu börjar det riktigt svåra. Nämligen att slåss för det Stoltenberg sa 24 juli, två dagar efter terrordådet.
– Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet.
Det får inte bara bli slagord. Det är vi skyldiga barnen och ungdomarna på Utøya. Och oss själva.