Bygg på frihet, Juholt! Inte Persson-nostalgi
20 MARS 2011. Frihetslängtan
Det är något som skaver när det gäller Håkan Juholt. Det handlar inte om mustaschen. Det handlar inte om att han aldrig varit minister eller att han drar dåliga vitsar. Det handlar om en gnagande oro för att Håkan Juholt ska visa sig vara Göran Persson.
Inte för att de skulle stå för samma slags ledarskap. Men för att man kan ana likheter i deras syn på politiken.
”En dag kommer det ögonblick då solen lyser över fria människor som inte känner någon annan herre än sitt eget förnuft.” Så skrev den franske upplysningsfilosofen de Condorcet, gömd i ett litet rum i Paris medan den revolution han varit med om att starta satte gatorna utanför i brand. En kort tid senare blev han själv avrättad i revolutionens namn.
Göran Persson sa en gång att målet med politiken var att se till att folk hade råd att köpa en vårkappa till frun.
Socialdemokratins uppdrag är kampen för jämlikhet. När rörelsen varit som starkast har den varit på toppen av tidens våg, och utifrån denna jämlikhetssträvan pekat ut de nya frigörelseprojekten. Rösträtt, åtta timmars
arbetsdag, jämställdhet mellan kvinnor och män, kamp mot diskriminering, rätt för homosexuella att gifta sig. Inte bara i takt med opinionen, utan före. Och inte bara i ord, utan i handling.
Regeringen Persson gjorde mycket bra. Den tog över ett land på konkursens rand och byggde en av Europas stabilaste ekonomier. De införde maxtaxa på dagis, började skissa på ett samhälle som inte var beroende av olja och genomförde ett kunskapslyft.
Men Göran Persson kom från en tid då moderater var miljonärer, pratade i näsan och försatte landet i konkurs. Han vann val på sunda statsfinanser och trygghetslängtan. Han hade ett modernt projekt, det gröna folkhemmet. Men han breddade inte på allvar kampen för nya friheter och hans blick var bakåt. Mot ett Sverige där mannen står för försörjningen och kvinnans dröm är en ny vårkappa.
I dag lever vi i en ny tid. Tack och lov.
Miljö och klimat. Jämställdhet. Integritet. Detta är centrala frågor på dagens politiska spelplan. Det är också frågor där Socialdemokraterna i stor utsträckning lämnat walk-over till nya, mer eller mindre framgångsrika partier: Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet.
Ta jämställdheten, i dag en icke-fråga på den politiska dagordningen. Samtidigt tjänar kvinnor mindre än män, har sämre tillgång till vård, arbete, frihet och trygghet. Ett exempel: 85 procent av Kommunals medlemmar jobbar deltid, i stor utsträckning ofrivilligt. Det leder till sämre lön, sjukpenning och pension. Som journalisten och feministen Gloria Steinem sa: Sanningen kan göra dig fri. Men först kommer den att göra dig förbannad.
Socialdemokraterna orkade under 12 år vid makten inte lagsftifta om rätt till heltid. För att de egna kommunalpolitikerna var emot. För att det var svårt. För att annat var viktigare.
För regeringen Reinfeldt är jämställdhetspolitik att på internationella kvinnodagen skriva en artikel om jobbskatteavdraget. I realiteten är deras politik kvinnofientlig, med vårdnadsbidraget som kronan på verket. Men att förstå Anders Borgs popularitet handlar inte bara om att han är bra på att mästra ekonomer, utan också på att han åtminstone kallar sig för feminist.
Kommunals krav på barnomsorg på obekväma arbetstider och tredelad föräldraförsäkring borde vara självklarheter för en modern socialdemokrati. Detsamma gäller kvoterade börsbolagsstyrelser, ett modifierat rut-avdrag och åtgärder för att kvinnor ska slippa mördas i hemmet. Och Håkan Juholt måste i rekryteringar och utnämningar visa att han inte lever i en mansbunker.
”Jag gillar inte nostalgi, om den inte är min”, sa den amerikanska musiklegenden Lou Reed. Det hade kunnat vara ett citat av Göran Persson, men aldrig av Mona Sahlin. Hennes politiska storhet var att – liksom Palme, liksom Erlander – uppfatta rörelser i tiden och göra dem till socialdemokratiska projekt. I denna Persson-nostalgins tidevarv är risken att arvet efter henne slängs ut som barnet med badvattnet.
I stället borde Håkan Juholt leta efter nya frihetsprojekt där Mona Sahlins känsla för samtiden kombineras med socialdemokratins 100 år gamla kamp för jämlikhet.
”Solen ska lysa över fria människor, som inte känner någon annan herre än sitt eget förnuft”. Det är en bättre politisk vision än en vårkappa till frun.