En skamgräns är passerad

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En skamgräns. Så beskriver statsvetare Leif Lewin ett valdeltagande på 80 procent. En gräns som den svenska demokratin passerade i söndags.

I valet 1998 rasade valdeltagandet. Det blev det sämsta sedan 1950-talet. Den gången utlöste ett valdeltagande på drygt 81 procent en våg av oro. ”Valdeltagandet skapar magvärk och oroar”, sa den dåvarande socialdemokratiska partisekreteraren Ingela Thalén. Årets siffror borde i så fall ge flera partisekreterare magsår.

Väl framme vid valurnan har alla medborgare samma inflytande. Här spelar varken ekonomiska resurser, utbildning eller kontakter någon roll. Alla har en röst, sådan är demokratins logik.

Men vägen till valurnan är inte lika lång för alla och de vanliga maktresurserna avgör. Politiskt intresse följer med känslan av att behärska vardagen, politisk apati med vardagens vanmakt.

Det gäller i storstädernas förorter. I flera valkretsar i Malmö, som Aftonbladets ledarsida beskrivit under valrörelsen, stannade valdeltagandet på omkring 50 procent. Hälften av väljarna avstod från att utnyttja sin rösträtt. Det samma gäller förortsvalkretsar i Stockholm och i Göteborg.

Det finns trots allt också positiva tecken. I Bergsjön 1, en av de valkretsar i landet som har det allra lägsta valdeltagandet, ökade valdeltagandet med över 3 procentenheter. Fortfarande till en skrämmande låg nivå, men ändå. Det gäller till exempel också några valkretsar i norra Botkyrka. En viss effekt har demokratiambassadörer och liknande satsningar haft. Den samlade bilden är dock dyster. Segregationen öppnar en klyfta demokratin inte förmår brygga över.

Det sjunkande valdeltagandet är dock inte ett storstadsfenomen eller en effekt av politikens svårighet att knyta an till ett multikulturellt samhälle. I fyra kommuner sjönk valdeltagandet under 70 procent i söndags. Ingen av dem ligger ens i närheten av någon storstad.

I Haparanda i Norrbotten röstade bara 65 procent och i jämtländska Ragunda knappt 68 procent. Mer än tre av tio väljare stannade också hemma i Älvdalen i Dalarna och Ljusdal i Gävleborg.

Jämtland, Gävleborg och Dalarna är också de län där flest skolkat. I Jämtland och Dalarna minskade valdeltagandet med över 3 procentenheter, mest i landet. En sammanställning från Glesbygdsverket visar att valdeltagandet i glesbygdskommunerna var lägre än genomsnittet i riket.

Också mellan stad och land öppnar sig en klyfta.

Kanske är det inte så konstigt. Den politiska eliten framställer ofta landsbygden och traditionella industribygder som bakåtsträvande bidragskonsumenter. Ungefär på samma sätt som de beskriver förorternas invandrare.

I Stockholmshögerns retorik har motståndet mot skatteutjämningen ofta blivit rena föraktet för resten av landet. Människor i glesbygden definieras, liksom alltför ofta invandrare, ut ur det politiska samtalet. Nu betalar demokratin priset.

Ingvar Persson