Ovillighet gör valet (s)vårare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Nej”, sa Margot Wallström. Ordet, uttalat på ett kafé i Portugal, blev till ett definitivt tack och farväl till alla som önskade henne tillbaka till socialdemokratin.

”Nej”, sa Carin Jämtin, som nöjer sig med det tunga uppdraget att sköta parti och opposition i Stockholm.

Lena Hjelm-Wallén däremot har ingen sådan utväg. Hon och hennes valberedning måste ringa in den kvinna som är beredd att säga ja till landets största parti och därmed till ett möjligt uppdrag som regeringschef.

Hjelm-Wallén öppnade för en ovanligt fri och öppen process. Den tungt traditionstyngda posten som partiledare prövades i varenda lokal partiorganisation: ett slags deltagardemokrati i stället för centralmakt.

Arbetet hade dock ett avgörande fel: den givna huvudrollsinnehavaren och en annan central gestalt ville inte delta.

Wallström lämnade sitt besked tidigt och det borde ha respekterats.

Carin Jämtin gav intryck av att önska ta över ledarskapet. Hon behöll exempelvis sin plats i riksdagen, trots sina nya arbetslokaler i Stockholms stadshus. För många, bland dem Aftonbladet, är hennes kombination av radikal internationalism och förnyelse tillgångar som borde vara särskilt värdefulla för en socialdemokratisk ledare.

Hennes nej, uttalat onödigt sent, kan beklagas.

Nejen har grovt försvårat valberedningens uppdrag och, oavsiktligt, byggt in illusioner hos partiets aktiva.

Socialdemokratiska broder- och systerpartier kan lära ut att i partiledarval ska bara de delta som vill ta ansvaret och också öppet redovisar sina politiska åsikter.

Socialdemokratin har, som Aftonbladet skrivit, flera kvinnliga politiker med förmåga att vara partiledare och för den delen också att bilda ett breddat ledarskap. Ett sådant har givna fördelar, till exempel att motverka centralism och ge utrymme att pröva olika perspektiv och åsikter. Och för den delen också ge partiledaren mänskligt uthärdliga arbetsdagar.

Av bland annat dessa skäl talar mycket för att socialdemokratin, likt praktiskt taget alla andra partier, inrättar en post som vice partiledare.

Senare i veckan kommer rösterna och åsikterna från socialdemokratins alla partidistrikt att höras i samtal med valberedningen. Kanske hinner de med nödvändig nyorientering efter det att de båda ”nejen” har gjort många medlemsröster överspelade.

Sannolikheten talar för att Mona Sahlin kommer att få stöd från en majoritet av partiorganisationerna. Det är inte troligt att den fackliga delen av arbetarrörelsen lanserar Wanja Lundby-Wedin i en tid när kraven på LO är särskilt stora.

Bland möjliga kandidater till posten som vice ordförande finns möjligen Carin Jämtin och helt säkert Ulrica Messing och Thomas Östros.

Nästa års partikongress kommer, lika lite som tidigare, att acceptera en helt stockholmsk ledning.

OS