Maud Olofsson – företagstorped

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

När centerpartiet nu hotar med lagstiftning mot fackföreningarna och vill angripa strejkrätten jublar industrihögern och arbetsgivarnas så kallade hökar.

Åter säger Maud Olofsson öppet det som de själva endast vågar viska fram i bastun eller vid jaktlagets eld.

–?Bravo Maud, utbrister Företagarnas riksorganisation.

Svenska Dagbladet ser hotet mot fackföreningsrörelsen som ”en frisk fläkt” och hoppas att detta ska omsättas i regeringspolitik.

Glesbygdsborna reagerar

För Maud Olofsson värmer säkert berömmet för stunden. Men för centern som folkligt parti är det förödande.

För varje nytt nyliberalt utspel som Maud Olofsson gör krymper partiet. Kärnväljarna, som ofta är lågavlönade glesbygdsbor, känner sig inte hemma med en ideologi som utgår från den ekonomiska eliten i Stockholms innerstad.

Sommarens stora SCB-undersökning bekräftar utförsbacken för centern. Sedan valet har partiet rasat med ytterligare 1,4 procentenheter och ligger på låga 6,5 procent. Det kan jämföras med de runt 25 procent centern i början av 1970-talet nådde som folkrörelseparti.

Det moderna centerpartiet byggdes upp av Gunnar Hedlund. Han hade som arbetsmetod att politiskt alltid markera mot vad han kallade för ”bolagshögern”. Hedlund såg partiets roll som en rättviseröst för landsbygdens småfolk.

Genombrott i storstaden

I början av 1970-talet kom centerns politiska genombrott även i storstäder som Malmö, Göteborg och Stockholm. För många traditionella arbetarväljare och deras familjer blev partiet ett alternativ.

Inbrytningen skedde bland annat tack vare en kampanj där centern utmålade sig som ett löntagarparti med beskedet att:

”Centern vill öka insynen och inflytande för de anställda. Centern vill öka anställningstryggheten?–?det vill LO också.”

Detta, och centerns löfte att avskaffa kärnkraften, gav partiet då ett lika stort väljarstöd som moderaterna nu har.

Stureplans-centern regerar

Efter Fälldins historiska kärnkraftssvek började kräftgången. Den har, trots partiledarbyten, fortsatt.

Den unga och inflytelserika Stureplans-centern har förmått Maud Olofsson att lämpa både motståndet mot kärnkraften och rättvisefrågorna överbord.

Nu vill centern i stället allt vad bolagshögern vill. Det är inte längre ett parti för kärnväljarna utan för direktörer. Det märkliga är att Maud Olofsson tycks trivas i rollen som självmordspilot.

RJ