Kristersson fick lära sig den hårda vägen

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Regeringen och sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson gör helt om, av respekt för riksdagen som ministern uttrycker det. En proposition om en förändring av reglerna om arbetsförmåga och sjukförsäkring kommer att läggas på riksdagens bord snarast möjligt.

Det är samma Kristersson som för bara två veckor sedan förklarade att det skulle vara "ansvarslöst" att följa riksdagens beslut, och att den för övrigt hade "full frihet att lagstifta själv".

Socialförsäkringsministern har fått lära sig hyfs den hårda vägen. Ingen tvivlar på att det är förra veckans hot om en misstroendeförklaring som fått honom att ändra inställning.

Trots det är det inte omöjligt att Kristerssons lilla stab av politiska tjänstemän just nu försöker övertyga varandra om att de faktiskt vunnit en politisk seger. Och det går faktiskt att förstå hur de resonerar.

Det förslag som riksdagen förra sommaren röstade igenom var ett försök att hitta en kompromiss. Regeln som säger att den som är sjuk kan tvingas ge upp sitt yrke, och sin anställning, redan efter att halvår skulle bli kvar. Det är en hjärtefråga för regeringen.

Men riksdagsmajoriteten krävde att ingen skulle tvingas lämna sjukförsäkringen för att leta efter ett fantasijobb som någon tjänsteman hittat på. Det borde inte vara så svårt att acceptera.

Ändå är det precis det Kristersson och regeringen har gjort, under hånfulla utrop mot riksdagen dessutom.

Nu tvingas han backa.

Det löser verkligen inte alla problem med den nya sjukförsäkringen, men det kommer att betyda mycket för några av dem som drabbats hårdast. Det är viktigt - på riktigt.

Ändå är frågan om inte den politiska signalen kan vara lika viktig. När en regering på två veckor går från att kalla riksdagen för ansvarslös till att lydigt lägga fram de underlag de folkvalda beställt har något hänt.

Det har - till sist - gått upp för Kristersson att han företräder en minoritetsregering.

Frågan är om det är en insikt som också nått finansdepartementet, eller statsrådsberedningen?