Vladimir Putins kalla krig är här för att stanna
Goda nyheter om Nato men jag sörjer världen av igår
Så verkar Sveriges ansökan om medlemskap i Nato slutligen gå i mål. I går kväll sa Turkiet ja.
Det är bra för vår och Europas säkerhet. Vårt strategiska läge, militära förmåga och försvarsindustri kommer att bidra till alla Natoländers säkerhet.
Ändå har jag svårt att korka upp champagnen. Jag sörjer den värld vi levde i innan Vladimir Putin bestämde sig för att med våld försöka återskapa det fallna ryska imperiet.
Och jag ska erkänna att jag är en smula rädd för vad det nya kalla kriget kommer att betyda. För oss här uppe i norr och för resten av världen. Det går fort nu, oerhört fort i fel riktning.
Jag tillhör de som alltid tidigare försvarat den militära alliansfriheten men som ändrade mig om Natomedlemskap efter Putins fullskaliga invasion av Ukraina.
I en laglös värld och granne med en stormakt som just invaderat det lika alliansfria Ukraina räckte inte längre vår gamla politik för att skydda oss från påtryckningar, hot och även krig. Tyvärr.
Om Ryssland skulle vinna i Ukraina – Gud förbjude – finns heller absolut ingenting som talar för att Putin skulle stanna där. Vår säkerhet bygger därför på att Ukraina vinner kriget.
Men Ryssland kommer att ligga där det ligger även efter att den siste ryska soldaten kastats ut ur Ukraina. Den dag Vladimir Putin lämnar scenen kommer han inte att efterträdas av Moder Theresa utan av någon annan ur samma korrupta, kriminella och nedblodade elit.
Ett Ryssland som förlorar kommer med all säkerhet att rusta upp igen, nationalistiskt och förödmjukat. Ungefär som Tysklands reste sig efter förlusten i första världskriget.
Det är historiska erfarenheter vi behöver lära oss av och förbereda oss inför. Natomedlemskapet är en bra början.
Enligt Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport som kom strax innan sommaren krävs en rejäl ökning av vår militära förmåga för att matcha den säkerhetspolitiska öken vi nu går in i. Även vårt civila försvar och hela samhällets motståndskraft vid kriser behöver förbättras.
Försvarsberedningen skriver inte rakt ut vad som behöver göras men det är uppenbart att dagens mål om två procent av BNP till försvaret inte kommer att räcka.
Samma sak gäller i övriga världen. I spåren av Putins krig läggs nu allt mer pengar på upprustning, nya vapensystem och större arméer. Pengar som borde ha gått till sjukvård och utbildning, klimatanpassningar och infrastruktur kommer att behöva läggas på försvaret.
I Sverige har vi råd med både ock men i många länder är det inte riktigt så. Den kapprustning som Vladimir Putin har satt igång kommer att göra världen fattigare och otryggare för generationer framåt.
Vad är då Sveriges roll i detta? Vilken slags Natomedlem ska vi vara?
Jag tycker vi ska fortsätta vara Sverige. Det låter kanske banalt men jag tror det är viktigt att inte tappa bort de värderingar, erfarenheter och den historia vi också har med oss till bordet.
Vi ska fortsätta vara en röst för ickespridning av kärnvapen och nya avtal som begränsar de kärnvapen som finns.
Vi ska fortsätta vara en röst för diplomati, förhandlingar i internationella konflikter och förebyggande arbete.
Vi ska hjälpa andra, både i akuta kriser och långsiktigt med bistånd och arbete för rättvisare handel.
Och vi ska stå upp för vad som är rätt, för mänskliga rättigheter, rättstat, demokrati och minoriteters rättigheter. Sveriges röst i Nato får inte tystna.
Förhandlingarna om medlemskap ser nu ut att ha gått i mål. Snart kommer vår flagga att hissas utanför Natos högkvarter i Bryssel och vi blir alliansens 32:a medlem.
Det betyder tyvärr inte att vi kommer att få leva i en fredligare värld framöver. Men vi får bättre förutsättningar att hantera vad som komma skall.