Det blir kvinnorna som tjänar mindre
4 mars 2016
Jämställdhet
Det finns något märkvärdigt motsägelsefullt över svensk politik. Vi närmar oss Internationella kvinnodagen och varenda politiker med självaktning kommer snart valsa ut och berätta att de minsann har den allra bästa jämställdhetspolitiken. Utspel ska värkas fram och debattartiklar ska författas.
När vi talar om jämställdhet så pratar vi ofta om löner. Det är nu inte så konstigt. Kvinnor förtjänar mer och de förtjänar bättre, om det tycks hela det officiella Sverige vara ense.
30 procent går på deltid
Men så enkelt är det ändå inte. Nu pratar stora delar av det offentliga Sverige om löner, men då är det inget snack om att kvinnor förtjänar mer och bättre. Lönerna för dem som tjänar minst ska ned och det betyder, i klartext, att kvinnor ska tjäna sämre. I går presenterade LO sin årliga jämställdhetsbarometer över löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Här tar man, till skillnad från all annan lönestatistik, vara på en helt central sak på svensk arbetsmarknad: att över 30 procent av kvinnorna jobbar deltid, inte sällan ofrivilligt. För kvinnor i arbetaryrken – där deltiderna är vanligast – motsvarar en faktisk månadslön bara 73 procent av en arbetarmans. Det är siffror som gör skillnad i plånboken och i ens liv. Tar man deltiderna i beaktande så tjänar en arbetarkvinna i genomsnitt 17 860 kronor varje månad, före skatt.
Kvinnoyrke = låglöneyrke
I andra rapporter kan vi se hur arbetarlönerna i alla branscher som domineras av kvinnor ligger under genomsnittet. Lönerna i branscher där män dominerar ligger å andra sidan över samma genomsnitt. I Sverige är kvinnoyrken låglöneyrken, helt enkelt. Och att jobba med många kvinnor är dåligt för lönen. En sektor där många kvinnor arbetar är handeln. I veckan presenterade fackförbundet Handels en rapport över hur deltider och otrygga jobb växt fram på svenska butiker. Det är dramatiska siffror.
Klass och kön hänger ihop
I fjol hade bara 31 procent av arbetarna i handeln en fast heltidsanställning. Deltider och olika tidsbegränsade anställningar växer och tränger undan
vikariaten. Visstidsanställda tjänar sämre, erbjuds sällan kompetensutveckling och har sämre förmåner än fast anställda.
Hur låga ska lönerna vara? Hur dåliga villkor ska man ha? Det är inte kunskap om den bristande jämställdheten vi saknar. Det är inte insikter om hur klass och kön hänger ihop vi saknar. Det som saknas är åtgärder för att göra något åt det här. Från Annie Lööf och Jan Björklund är svaret att lönerna måste sänkas ännu mer.