Risken med att ta till sitt kraftigaste vapen
”I öster går solen upp” skriver IG Metall, världens kanske mäktigaste fackliga organisation, på sin hemsida. I en månad har tusentals av förbundets medlemmar i östra Tyskland strejkat för kortare arbetstid.
Nu är strejken slut. Resultatet blev ett fullständigt nederlag för facket.
– Det är bittert, säger ordföranden i IG Metall Klaus Zwickel i förbundets nyhetsbrev.
Ännu tretton år efter Tysklands återförenande gäller olika villkor för anställda i öst och väst. Medan de anställda i väst kämpat sig till en arbetsvecka på 35 timmar arbetar man i öst 38. En följd av den lägre produktiviteten, säger arbetsgivarna. Orättvist, tycker IG Metall.
Samtidigt har den tyska ekonomin gått i baklås. Regeringen och förbundskansler Schröder har precis lanserat ett krispaket med kraftiga skattesänkningar. Underskotten i statens budget kommer att bli ännu större. Europeiska centralbanken varnar för att den ekonomiska stabiliteten är hotad.
Inom stålindustrin fick facket i början av juni ett avtal som på sikt ska utjämna arbetstiderna mellan öst och väst. Nedtrappningen görs i etapper och ska vara färdig 2009. Arbetsgivarna inom den övriga metallindustrin har dock varit orubblig. Det finns inget utrymme för kompromisser.
I en kommuniké i samband med att strejken avblåstes prisade fackets ledning de strejkandes insatser och kampanda. Ingetdera räckte för att få igenom kraven. Inför de ekonomiska realiteterna och en orubblig arbetsgivarsida vek inte bara allmänhetens stöd. Till sist sviktade också den fackliga fronten.
– Det politiska klimatet har sedan början av det här året skärpts mot alla fackförbund, säger Klaus Zwinckel, som erkänner att förbundet inte gjort en tillräckligt realistisk bedömning av de ekonomiska och politiska förutsättningarna.
Den misslyckade strejken kommer att försvaga den tyska fackföreningsrörelsen. Om inte IG Metall kan få igenom sina krav blir det knappast enklare för andra förbund.
Den tyska metallstrejken visar vilka risker det innebär för en facklig organisation att tillgripa sitt mest kraftfulla vapen. Om en strejk misslyckas hotas både organisationens auktoritet och sammanhållning. Inom IG Metall lär debatten om ansvaret fortsätta fram till kongressen i oktober.
Samtidigt pekar också konflikten på den tyska arbetsmarknaden mot de problem den europeiska fackföreningsrörelsen har framför sig. Om mindre än sex månader kommer EU:s inre marknad också att omfatta polacker, balter, tjecker, slovaker, ungrare och slovener. På kort sikt är det starkaste konkurrensmedlet för flera av dessa länder de låga arbetskraftskostnaderna.
För att inte arbetsplatser i det gamla EU ska slås ut ligger det därför också i de västeuropeiska fackens intresse att stötta kraven på bättre villkor för de anställda i de nya medlemsländerna.
I det perspektivet är det inte speciellt uppmuntrande att tysk fackföreningsrörelse inte lyckats jämna ut anställningsvillkoren på 13 år.