Ny politik bättre än europakten
I dag klockan nio undertecknar 25 av Europas stats- och regeringschefer ett avtal om finansiell stabilitet, en europakt. Det är inte den första överenskommelsen som lovar att lösa de ekonomiska problemen i vår del av världen, och det blir inte den sista.
Statsminister Reinfeldt finns i ledet som högtidligt väntar på sin tur.
Efter en del turer har han riksdagens stöd – om än på vissa villkor. Socialdemokraterna har bland annat ställt som krav att pakten inte blir rättsligt bindande för Sverige, och att det svenska inflytandet garanteras.
Här hemma har debatten handlat om ifall pakten riskerar att bli en bakväg in i euron för Sverige. Det ska den inte bli, har Reinfeldt lovat.
Samtidigt är det rimligt att ställa frågan om det avtal som undertecknas i dag kommer att lösa Europas problem, och till vilket pris?
Utanför toppmöteslokalen i Bryssel är de flesta eniga om svaret. Europakten ordinerar fel medicin till fel patient.
Bland EU-ledarna är dagens lösen budgetdisciplin. Ett Europa där arbetslösheten tangerar tioprocentsnivån ska botas med nya nedskärningar. Och mest ska länder som Spanien och Grekland, där andelen arbetslösa är dubbelt så stor, spara.
Det sociala priset kommer att bli högt. Och Europas ekonomiska problem botas inte med ensidiga nerskärningar. När alla sparar finns ingen som kan få hjulen att rulla. Det som på 1990-talet fungerade i en liten öppen ekonomi som Sverige kommer inte att fungera i ett slutet EU.
Vad Europa behöver i dag är inte nya pakter. Det är en ny politik.