Monetärt Stalingrad?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

21 Februari 2009. Den ekonomiska kollapsen i Baltikum avsatte i går den lettiska regeringen. Premiärminister Ivars Godmanis är numera historia. Finanskrisens konsekvenser för Europas utveckling kommer att bli omfattande. Frågan är hur omfattande. Och svaret beror förstås på om läget på östfronten kommer att dra med sig västliga banker.

150 miljarder euro till öst

För två veckor sedan slog den österrikiske finansministern Josef Pröll in 150 miljarder euro i ett räddningspaket riktat mot öst. Österrikiska banker har lånat ut pengar till de nu krisande öst- och centraleuropeiska ekonomierna motsvarande 70 procent av BNP. Die Presse skrev att Bank Austria och dess italienska ägare därmed kan ha försatt sig i ”ett monetärt Stalingrad” vilket fick The Economist att snabbt påpeka att: så illa är det inte!

Det här kommer inte handla om förluster motsvarande hela-sjätte-tyska-armén-går-under-i-snön-1943. Stalingrad som metafor är ytterst överdriven. Vi kommer se förluster på östfronten. Men inte så stora förluster på östfronten och måhända har österrikarna i allmänhet närmre till katastrofmetaforer: det var ju en österrikisk bank som kollapsade 1931 och spred de ringar på vattnet vilka i förlängningen ledde till Hitler.

Men även bortsett från domedagsprofetiorna är läget allvarligt. Den lettiske centralbankschefen har deklarerat sitt lands ekonomi för ”kliniskt död” och folket stormade som bekant nyligen parlamentet. Pyttelilla Lettland har snart den sjätte största skulden till internationella valutafonden IMF.

Krisen hotar samhällskontrakt

Även i stora Ungern hopar sig skulderna och valutan svajar för vinden. Litauen har tvingats genomföra den av naturliga skäl impopulära kombinationen stora lönesänkningar, stora skattehöjningar och följaktligen demonstreras det på gatorna även där.

När The Economist för en månad sedan rapporterade från Vilnius beskrev man hur krisen hotar hela det kontrakt som samhället sedan kalla kriget har byggt på. All utveckling har motiverats utifrån tre antaganden: för det första att kapitalismen till skillnad från kommunismen skulle fungera. För det andra att integration i västerländska marknader skulle ge välstånd. Och för det tredje att ett medlemskap i EU skulle garantera ekonomisk och politisk trygghet. Allt är antaganden som nu ifrågasätts.

Europeiska konsekvenser

Finanskrisen må vara ”Made in the US” men dess europeiska konsekvenser kommer i högsta grad att vara europeiska. Specifikt europeiska. Vi har nära till överdrivna historiska metaforer av en anledning.

Med andra ord: vi får absolut inte lämna de forna kommunistländerna i sticket.

KK