Förvåningen över Jas-affären är teater
”I folkomröstningen är vi inte engagerade, du menar den schweiziska?” säger Carl Bildt i Morgonekot. Han vet heller inte exakt vad Sverige gör i frågan.
Det kanske är sant.
Ekot har tagit del av rapporter från Sveriges ambassadör i Schweiz, Per Thöresson, där han beskriver hur Sverige inför folkomröstningen på olika sätt bedriver lobbyarbete för försäljning av Jas Gripen. Det kan låta konstigt. Men att ambassaderna bistår svenskt näringsliv med stöd för export är det normala.
När det gäller just vapenhandeln finns, sedan 2010, till och med en särskild myndighet, Försvarsexportmyndigheten för ändamålet.
När jag för en tid sedan besökte svenska ambassaden i Budapest var det första jag såg en stor modell av ett Gripenplan. Ungern leasar ett antal flygplan från Sverige. Likadant ser det ut på många ambassader runt om i världen.
Viktig del i säkerhetspolitiken
När Miljöpartiet, och andra, nu låtsas att de är förvånade över att Sverige främjar exporten av Jas Gripen till Schweiz blir det bara teater. Av det som hittills framkommit verkar ambassaden dessutom ägnat sig åt vanligt exportfrämjande. Skulle det däremot vara fråga om direkta bidrag till ja-kampanjen i folkomröstningen eller liknande kommer saken i ett annat läge. Saab har tidigare klivit över den gränsen, vilket inte är acceptabelt.
Att stödja export av svenskt stridsflyg har varit en viktig del av vår säkerhetspolitik sedan före det kalla krigets slut. Eftersom vi är militärt alliansfria behöver vi ett eget starkt försvar och en försvarsindustri som kan beväpna detta försvar.
I dag är stora delar av försvarsindustrin internationell, men det är fortfarande ett nationellt säkerhetsintresse att kunnande och produktion finns i Sverige. Alternativet vore att vara helt beroende av USA:s vapenindustri vilket i praktiken skulle inskränka alliansfriheten.
Regeringen och näringslivet duckar
Om Sverige ska kunna ha en försvarsindustri långsiktigt krävs att den också klarar att hävda sig i internationell konkurrens.
Schweiz är det ideala exportlandet. De ligger inte i krig mot någon, är nästan överdrivet demokratiskt, bryter inga mänskliga rättigheter, är rika och så kommer det sannolikt att förbli. Sverige har sedan i varje fall 2008 aktivt arbetat för att Schweiz ska välja Jas Gripen när de köper nya stridsflygplan.
När ambassadör Per Thöresson säger att kampanjen bara handlar om vanligt ambassadarbete är detta antagligen helt korrekt, det är så här det fungerar.
Här finns också problemet med det som nu händer. I stället för att tydligt förklara syftet och motiven bakom svensk vapenexport har både regeringen och näringslivet länge duckat. Inga nyheter är goda nyheter, tycks man resonera. Det är inte hållbart.
Inte en verklig konflikt
Just nu håller reglerna för vapenexport på att skärpas, bland annat ska någon form av demokratikriterium införas så att Sverige inte exporterar till icke-demokratier. Dessutom måste insynen förbättras och beslut om export i högre utsträckning kunna diskuteras offentligt. I dag är nästan alla inblandade belagda med tystnadsplikt, vilket är ohållbart.
Den verkliga konflikten om svensk vapenexport handlar inte om försäljning till ett land som inte krigat mot någon annan stat sedan Napoleon.