EU bör agera mot ryskt maktspråk
Det är nu en vecka sedan Ukraina avbröt förhandlingarna om ett associationsavtal med EU. Bakgrunden var vad Carl Bildt kallade ”brutala ryska ekonomiska påtryckningar”. Närmare bestämt hade den ryska handeln med Ukraina skurits ner med en fjärdedel vilket skapat en allvarlig situation i landet.
Från början var det tänkt att avtalet skulle ha undertecknats i går, vid EU:s toppmöte med det så kallade Östliga partnerskapet i Litauens huvudstad Vilnius. Men så blev det alltså inte.
Den inrikespolitiska situationen i Ukraina har länge varit polariserad mellan grupper som vill närma sig EU och de som vill hålla sig till Ryssland. Många bedömare anser att det som fällt avgörandet denna gång var yttre ryska påtryckningar, eller, som ryssarna själva skulle ha uttryckt saken, inblandning i Ukrainas inre angelägenheter.
Ryssland har tidigare behandlat även EU-landet Litauen med hårdhandskarna vilket orsakade måttligt intresse från Bryssel.
Ryssarna uppträder allt mer som skolgårdens bråkstake mot sina grannländer. De testar hela tiden hur långt de kan gå innan fröken ryter ifrån. Om reaktionen uteblir, testar de lite till.
Det är en väldigt obehaglig situation, särskilt för de tre baltiska staterna och Polen. Men även för andra östeuropeiska länder utanför EU. De har också historiska minnen av Ryssland som inte bör underskattas.
Än så länge låter EU den ryske presidenten Vladimir Putin hållas.
Frågan är om detta är en rimlig strategi i ljuset av vad som nu hänt i Ukraina där människor gått ut på gatorna i protest mot att landet vänder sig bort från Europa.
Visserligen har Ukrainas regering sagt att den fortfarande vill ha ett associationsavtal med EU, men den ryska maktuppvisningen bör stämma till eftertanke i Bryssel.