Hur är utvisning "barnets bästa"?
Aftonbladet kan idag avslöja att Sverige vill utvisa Marwa, 9, till Marocko. Inom två veckor ska hon lämna lägenheten i Ödeshög, sina gosedjur, mamma och syskonen för att åka till sina morföräldrar i staden Fes.
Orsaken till att familjen splittras?
Jo, det har inte gått att få tag i Marwas pappa och fråga honom om hon får stanna i Sverige. Marwa har visserligen aldrig träffat honom och Marocko vet inte om han lever.
Men han kanske skulle ha invändningar.
Barnkonventionen
Ett av Socialdemokraternas vallöften var att Barnkonventionen ska bli lag i Sverige. I våras presenterade regeringens utredare Anita Wikström hur det ska gå till i praktiken.
Nyckelorden är att ”barnets bästa” ska vara vägledande för beslut som berör barn.
Förutom det rent juridiska föreslog utredaren bland annat ett kunskapslyft för att höja kompetensen om barns rättigheter och att myndigheterna får i uppdrag att anpassa verksamheten till barn.
Det borde ha genomförts för länge sedan. FN:s generalförsamling antog Barnkonventionen 20 november 1989.
Lagen är inte tillräcklig
Marwas fall har passerat Migrationsdomstolen och familjen funderar just nu på att överklaga till Europadomstolen. Men risken är att svensk lag ger barn ett otillräckligt skydd.
Att ”barnets bästa” ska vara utgångspunkten är ofta skrift i vatten, det är en överordnad princip bara i högtidstalen. När det kommer till kritan blir det ofta andra regler som styr.
Det skulle vara intressant att höra hur Europadomstolen ser på frågan.
Det är ju inte så att man ska hålla på med mina barn och dina barn, utan våra gemensamma barn – alla barn.
Vems perspektiv?
Ur Marwas perspektiv är det självfallet bäst om hon får stanna hos sin mamma och fortsätta gå i svensk skola, hon har varit här i två år. Detta är också vad hon själv vill.
Hennes bästa borde självfallet vara utgångspunkten för Migrationsverkets beslut. Att låta barn växa upp med sina föräldrar är viktigt.
I en annan tid sa Olof Palme ”Det är ju inte så att man ska hålla på med mina barn och dina barn, utan våra gemensamma barn – alla barn. ”
Snart 30 år efter att FN antog Barnkonventionen borde det inte vara så svårt.