Björklund har bara sig själv att skylla
Lagom till skolstarten kunde Svenska Dagbladet i går berätta att eleverna inte kommer att få rätt att överklaga sina betyg.
I alla fall inte om regeringen får bestämma. Jan Björklund har hela tiden tyckt att det skulle bli för krångligt för lärarna, och nu har han övertygat moderater och kristdemokrater.
På ett sätt har Björklund antagligen rätt. En ordning där orättvisa betyg i efterhand ska prövas av någon som inte varit med i klassrummet skulle kräva en minutiös dokumentation.
Mer administration och mindre undervisning för lärarna, med andra ord.
Dessutom skulle betygen förstås bli ännu mer beroende av skriftliga prov. Det är verkligen inte säkert att det är vad svensk skola behöver.
Men det är faktiskt till stor del Björklunds eget fel att ropen på en möjlighet att få felaktiga betyg ändrade växer sig allt starkare. Under sina år som minister har han konsekvent betonat skolans sorterande roll och gjort betygen allt mer livsavgörande. Då är det inte konstigt att också kraven på rättssäkerhet blir starkare.
I grundskolan har Björklund öppnat för tidigare betygsättning, nivågruppering och teoretiska profilklasser. I gymnasieskolan har han – med förödande resultat – gjort många yrkesförberedande utbildningar till återvändsgränder. Och på högskolan har det blivit svårare att alls få en plats.
Rektorn för Lunds universitet, Per Eriksson, konstaterade häromdagen i en debattartikel att universitetet tvingas tacka nej till allt fler. Trots fler sökande än någonsin blir platserna färre.
En obegriplig politik, skrev universitetsrektorn.
Och ändå kanske det går att förstå. Björklund har fått vad han ville, en hårdare sortering och en tuffare konkurrens om betyg och platser.
Att resultatet också blir krav på större rättssäkerhet i betygsättningen borde kanske utbildningsministern ha begripit.