Corona slog till - ingen tog ansvar
Personalen i äldreomsorgen lämnades ensamma
Äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad för att hantera en pandemi.
Det var det första vi fick veta från Coronakommissionen som ska granska hur Sverige klarat pandemin.
Oförberedd och illa rustad.
Det kan man säga.
En annan slutsats är att personalen på landets äldreboenden till stor del lämnades ensamma när krisen slog till. Inte heller det någon överraskning. Kanske säger det något mer om det som kommissionen nu beskriver som "strukturella brister".
I våras när avsaknaden av beredskap, utrustning och planer plötslig blev uppenbar försökte alltför många två sina händer och peka åt ett annat håll.
Alla skyller på alla
Folkhälsomyndigheten betonade regionernas ansvar. Regionerna pekade ut kommunerna, eller regeringen. Kommunerna skyllde på regionerna och de privata och vinstdrivna vårdbolagen skyllde på alla andra.
Kvar blev de som inte hade någon annan att peka på, personalen som arbetade närmast de sköra människor som alla talade om att skydda.
Fackförbundet Kommunals skyddsombud har beskrivit hur man tvingades vårda gamla och sjuka utan den skyddsutrustning som behövdes. Man har berättat om hur det ofta inte gick att skilja de sjuka från de friska och om hur personal till och med tvingades gå mellan avdelningar med risk för smittspridning som följd.
Personalens villkor har betydelse
Vi vet från Kommunals undersökningar att personalens villkor har haft betydelse. Låg bemanning och många vikarier har helt enkelt ökat risken för smitta på äldreboenden.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i en fullständigt förödande rapport kunnat konstatera att många sjuka under våren inte ens fick en individuell läkarbedömning. Palliativ vård, i praktiken ett dödsbesked, sattes in mer eller mindre slentrianmässigt.
På presskonferenser i Stockholm talade myndighetscheferna i våras om vårdens behov, och om äldre som en enhetlig riskgrupp. Däremot pratades det nästan inte alls om äldreomsorgen och de ofta mycket sjuka människor som finns där.
Oförberedd och illa rustad.
Vi borde inte vara förvånade.
Äldreomsorgens bristande resurser är ingen överraskning. Inte att alltför många i personalen saknar tillräcklig utbildning och kompetens heller. Och att gränsdragningen mellan kommunernas och regionernas ansvar skapar problem redan utan pandemi har knappast någon kunnat missa.
Ingen hade överblick
Kommissionen konstaterar att ingen statlig myndighet hade överblick över beredskapen i kommunerna, och att ingen riktigt ansträngde sig för att få det heller.
Pandemin har obarmhärtigt satt ljuset på problem som redan fanns.
Det yttersta ansvaret faller tillbaka på regeringen. Det konstaterar Coronakommissionen och ingen lär argumentera emot. Nu handlar det om att ta ansvar, och att göra rätt saker. Att söka syndabockar är inte rätt sätt att ta ansvar.
Regeringens första åtgärd måste vara att försäkra äldreomsorgen resurser, också på längre sikt. Det behövs mer personal och fortsatta satsningar på utbildning.
Den andra punkten på listan är att skaffa den nationella överblick som saknades i våras. Det duger inte att sitta i Stockholm och gissa hur det står till i kommunerna, eller att bara lyssna på Sveriges kommuner och regioner, SKR, som reflexmässigt försöker hålla staten borta.
Dessutom måste en ansvarsfull regering ännu en gång pröva om dagens ordning med 21 regioner och 290 kommuner verkligen är optimalt, i en kris och i vardagen.
Förra mandatperioden försökte Ardalan Shekarabi göra om regionindelningen. Det stupade på oppositionens motstånd. Kanske är det dags för ett nytt försök.