Äntligen ett stopp för SD:s falskspel
I morgon röstar riksdagen om regeringens förslag till vårbudget. Sannolikt blir det en av de viktigaste och mest kontroversiella omröstningarna under hela mandatperioden. Det är nu den omdiskuterade decemberöverenskommelsen får effekt.
En statsbudget är inte vilket beslut som helst. För det första lägger den grunden för hela den politik regeringen vill föra. Utan pengar blir utrymmet att genomföra samhällsförändringar minimalt. Det kan dagens regering, som under våren tvingats regera på oppositionens budget, vittna om.
För det andra hänger posterna i en budget ihop. Det duger inte att säga ja till lockande utgifter, men nej till det tråkiga arbete som krävs för att få inkomster. Därför finns det sedan tjugo år speciella regler för budgetbesluten i den svenska riksdagen.
Det har fungerat, till i höstas.
Då bestämde sig Sverigedemokraterna för att skriva om regelboken. Trots att de lagt ett eget förslag röstade Sverigedemokraternas riksdagsledamöter för den borgerliga budgeten. Inte för att de stödde alliansens förslag utan bara för att sätta käppar i hjulet för regeringen.
Utpressning och klassiskt falskspel.
Så kan man inte ha det och därför låter de borgerliga partierna i morgon Magdalena Anderssons budget vinna omröstningen. Det block som blev störst i valet ska kunna regera. Svårare är det faktiskt inte.
Att bara hälften av väljarna säger att de har en klar bild av vad uppgörelsen handlar om, det är ett underbetyg både för politikerna och för den politiska journalistiken.
Så, hur kan det komma sig att morgondagens omröstning ändå är så omstridd? Varför revolterar moderata riksdagsledamöter och varför går avdankade direktörer som Sören Gyll och Lars Kylberg till angrepp mot överreskommelsen?
Därför att det förstås finns ett alternativ. En borgerlig regering skulle säkert kunna få Sverigedemokraternas stöd. Då skulle skattesänkningspolitiken kunna fortsätta, men det finns förstås ett pris. Inskränkningar av asylrätten och en hårdare migrationspolitik.
Eftersom Åkesson är en slipad politiker skulle kraven växa med tiden. Sverigedemokraterna skulle ha svensk politik som gisslan.
Det är lyckligtvis ett pris Anna Kinberg Batra, Annie Lööf och de andra inte velat betala.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.