Får man inte ge svar till rasister?
I dag har Publicistklubben ett seminarium om ”Debatten” med stort ”D”. Frågan är: ”En ny ton av oförsonlighet smyger sig in när vi diskuterar svåra och angelägna samhällsfrågor. Vem får säga vad till vem och varför?”
Detta är ett inlindat sätt att skälla på de antirasister som varje dag tar striden för alla människors lika värde vid fikaborden, på Twitter och Facebook och på andra platser.
Genom att argumentera mot främlingsfientliga fördomar och öppen rasism ”tystar” de en debatt om ”svåra och angelägna samhällsfrågor”.
Går mot samma utveckling
Detta sätt att resonera känner vi igen från den danska debatten. Där gjordes rätten att sprida islamofobi till en fråga om yttrandefrihet. De som stod upp för det mångkulturella samhället beskrevs som motståndare till det fria ordet.
Nu är samma utveckling på gång i Sverige. Tidigare var den här retoriken om att ”pk-eliten” tystar kritik mot invandring reserverad för extrema högergrupper. Nu verkar den bli allt mer accepterad även i stora medier.
I går diskuterades samma ämne i Agenda. Publicistklubbens ordförande Stina Dabrowski pratade om ”konsensuseliten” som vill stoppa debatt. Det är för bedrövligt.
Bjöd in Avpixlat
Vad det egentligen handlar om är att personer som Stina Dabrowski, eller för att ta två andra aktuella exempel Janne Josefsson och Jasenko Selimovic, vill slippa bli ifrågasatta när de sparkar nedåt och sprider fördomar.
Publicistklubben har diskuterat mediefrågor sedan 1874. Förra gången rasismen var uppe till debatt bjöd de in den rasistiska hatsidan Avpixlat. Man kan på goda grunder ställa frågan om de egentligen vet vad de sysslar med.
Som sagt, vi vet ju hur det gick i Danmark.