Ashrawi ger inte upp kampen för en fredlig lösning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Militarismen stärks, extremismen blir värre. Vi kommer att uppleva mer av rasism, ex-ploatering och etnisk rensning.”
Det är med sådana ord och omdömen som Hanan Ashrawi kommenterar högersegern i de israeliska valen. Ashrawi, palestinsk människorättsaktivist och bokstavligen kämpande demokrat, är i Sverige för att ta emot Olof Palme-priset.
För tio år sedan väntade jag utanför en liten elegant paviljong tillsammans med den generösa och ojämförligt erfarna Cordelia Edvardsson. Vi var i östra Jerusalem, där Hanan Ashrawi gav lunch för utrikesminister Margaretha af Ugglas. De hade hunnit bli både vin-fnittriga och goda vänner. På kvällen sa af Ugglas några överraskande välvilliga ord om palestinsk självständighet och den festklädda israeliska publiken mumlade missnöjt.
Ashrawi undervisar också när hon ger intervjuer. Med sin lätt beslöjade cigarrettröst berättar hon stillsamt om de israeliska F 16-planen som bombar alldeles i närheten av hennes hem. Hennes man måste ideligen reparera huset. Hon använder termer som ”apartheid” och ”etnisk rensning” om Sharonregeringens politik.
Hennes formuleringar är alltid lika ”välslipade” och ”diplomatiska”, skriver Dagens Nyheters politiska redaktör.
– Morden kommer att fortsätta, liksom konfiskation av palestinsk egendom, säger hon.
Ashrawi blev känd för västvärlden under Mellanösternsamtalen i Madrid 1991: kvinna, kristen, doktor i litteratur, dessutom kritisk till svagheter i det palestinska ledarskapet. Fördomarna sjönk ihop.
Hon är medveten om de demokratiska bristerna i den palestinska myndigheten. Huvudfrågan är dock en annan. Myndighetens maktlöshet, iscensatt av israeliska tanks och Sharon. På samma gång attackeras Myndigheten och Arafat för att inte ”kontrollera” sina medborgare: ”Vilken syn på demokrati.”
Ashrawi talar och skriver ofta om den israeliska statens ”avhumanisering” av palestinierna: de offras och blir eliminerade sina mest grundläggande rättigheter samtidigt som de pekas ut som ansvariga för dessa med våld påtvingade villkor. Med sina feministiska perspektiv är Ashrawi särskilt upptagen av de palestinska kvinnornas förhållanden: dubbla offer.
Israel och dess beskyddare USA, alltmer fångade av extrem kristen högerideologi, påstår att det råder symmetri mellan Israel och palestinierna. En symmetri mellan ockupanten och de ockuperade, mellan förtryckare och offer.
Trots detta kämpar Ashrawi för en fredlig lösning och för demokratiska ickevåldsliga metoder. Lösningen kan inte byggas på den lösliga och orättfärdiga Camp David-modellen utan på att den israeliska armén drar sig tillbaka och att ockupationen upphör, har hon skrivit.
När detta är genomfört återstår den princip som den israeliske författaren Amos Oz formulerat: ”Det enda som inte borde vara förhandlingsbart är det som handlar om liv och död.”