Efter oräkneliga artiklar är det dags att ta farväl
Jag vet inte riktigt när jag skrev min första artikel om Angeles Bermudez-Svankvist. Tidningens annars utmärkta söksystem klarar inte att bringa ordning
i alla texter om den just avskedade chefen på Arbetsförmedlingen.
Sannolikt skrev vi på ledarsidan något redan när hon i juni 2008 utsågs under buller och bång, och sedan dess har det blivit många, många artiklar. Det är inte så konstigt.
Angeles Bermundez-Svankvist har varit en av de viktigaste personerna i svensk politik. Sven Otto Littorin kallade henne en ”fantastiskt bra rekrytering”, och det finns snart inte ett samhällsproblem som inte Bermundez-Svankvist har lovat lösa åt regeringen.
I en debattbok från 2010 – ”Reptricket” av Bengt Rolfer – förklarar hon entusiastiskt: ”Det känns nästan som om det är Arbetsförmedlingen som ska ta Sverige in i framtiden”.
En skrämmande tanke, tyckte jag redan då. Den artikeln hittade jag i arkivet.
Jag har skrivit om hur jobbcoacher ersatt riktig arbetsmarknadspolitik, om hur sjuka och utförsäkrade har kommenderats till förmedlingen och om hur Arbetsförmedlingen plötsligt blivit experter på integration.
Jag har naturligtvis skrivit om Fas 3, om missnöjet bland personalen och om hur Arbetsförmedlingen blivit allt sämre på sitt egentliga uppdrag. När Tommy Waidelich för drygt två år sedan – tänk vad tiden går – läste en rapport från Svenskt Näringsliv och under några månader plågade oss med ordet ”mismatch” försökte han nog säga något viktigt.
Trots hög arbetslöshet, urholkade trygghetssystem och coachning hittar många arbetsgivare inte rätt personal. Och Arbetsförmedlingen klarar inte att göra något åt saken.
Angeles Bermudez-Svankvist har alltså förekommit i texterna ofta. Hon har försäkrat att regeringens politik skulle fungera, och när det ändå gått åt skogen har hon och hennes informationsavdelning tappert försökt skyla över problemen.
Bermudez-Svankvist har varit en generaldirektör som gjort det bekvämt att vara minister.
Kanske var det därför hon så häpnadsväckande valde att ta strid när styrelsen i fredags förklarade att förtroendet var förbrukat?
Hennes ”business as usual” har redan en plats i samtidshistorien.
Möjligen trodde Angeles Bermudez-Svankvist på allvar att hon skulle räddas som tack för att hon så lojalt gjort precis som regeringen sagt åt henne.
I så fall kan jag bara säga en sak. Till allt jag under åren kritiserat Arbetsförmedlingens chef för måste läggas ännu en sak: Hon är tydligen mer än lovligt politiskt naiv.
Angeles Bermudez-Svankvist blev en politisk belastning, och fick gå. Det beklagar jag inte.
Problemet är att politiken fortfarande är densamma.