Kliv av – för folkets skull
”Kungen borde inse att han inte längre kan fungera som kung. Inte om han har ambitionen att samla, ena, representera.”
Demokratiskt utsedda statschefer tillsätts och avsätts av folket. En kung stannar så länge han vill, oavsett om människor gillar det han gör eller inte. Detta är själva idén med en monarki.
En kungs ställning är dock något annat än hans rättigheter. Den beror av två saker. Institutionens historia, själva tyngden i traditionen. Men faktiskt också, nu för tiden, folkets förtroende. Därför ingår i uppdraget att vara ytterst omsorgsfull om ämbetet.
Symbol för Sverige
Som kung ska Carl XVI Gustaf vara en symbol för Sverige bortom partipolitik och motstridiga viljor. Som statschef har han verkliga, viktiga uppgifter. Han ska företräda Sverige utomlands och på hemmaplan. Han leder utrikesnämnden. Och i stunder av nationell kris ska han kunna fungera som en samlande gestalt.
Samme Carl XVI Gustaf har ägnat de senaste dagarna åt att svara på frågor om han har gått på strippklubb. Han har fått kommentera om han känt till att en av hans bästa vänner förhandlat med grovt kriminella för att köpa bilder med kungen i komprometterande situationer. Han har svarat nekande, men svävande. Ord står nu mot ord, fortsättning följer.
En politiker, företagsledare eller annan person i förtroendebranschen hade vid det här laget tvingats kliva åt sidan. På goda grunder. Därför att förtroendekapitalet är förbrukat. Därför att det inte längre fullt ut går att lita på vad hon eller han säger.
Bräckligt statsskick
Situationen visar på bräckligheten i vårt statsskick, hur absurt det är att varken kompetens, agerande eller folklig legitimitet spelar någon roll. Det är nödvändigt och bra om det nu blir en principiell diskussion om detta. Ett nytt statsskick vore att föredra.
Som en vanlig myndighet
Det minsta man kan begära är att statsminister Fredrik Reinfeldt tar initiativ till regler om mer transparens och öppenhet kring kungens ämbetsutövning och ser till att medborgarna får insyn i hur deras skattemedel spenderas. Hovet måste bli mer som en vanlig myndighet, ställd under demokratisk kontroll som all annan skattefinansierad verksamhet.
Oavsett hur det går med detta borde kungen nu inse att han inte längre kan fungera som kung. Inte om han har ambitionen att samla, ena, representera – för nästa gång en nationell tragedi inträffar, nästa Göteborgsbrand eller tsunami. Då förtjänar Sverige bättre än en statschef som leder tankarna till strippklubbar,
serbiska webbservrar med nakenbilder, Mille Markovic och Anders Lettström.
Kungen borde inse att det är dags att abdikera.
Av respekt för folket.