Råbra, Robyn!
Robyns hjärtskärande ”Be Mine!” är lugnt världens bästa poplåt.
Jag har lyssnat på den sena nätter hemma, volymen för hög på stereon. Jag har haft den i hörlurarna när jag släntrat på New Yorks gator, tankarna på driv trots storstadens lockelse. Jag återkommer ständigt till ”Be Mine!”:
”It’s a cruel thing you’ll never know all the ways I tried.
It’s a hard thing faking a smile when I feel like I’m falling apart inside.
And now you’re gone it’s like an echo in my head.
And I remember every word you said.
And you never were, and you never will be mine.”
Det beror inte bara på Robyns tåriga röst. Musikens poppiga driv. Det beror också på att Robyn är Robyn. Numera musikaliskt kompromisslös. Henne sätter sig ingen på längre.
Man ska vara försiktig med att utnämna popstjärnor till förebilder. De verkar så tråkiga då. Med Robyn kan jag inte låta bil. Den tjejen är styrka.
Hon slog igenom som 16-åring, med silverjacka och tuggummidängan ”Do you really want me”. Sedan sökte hon sin musikaliska väg. Som Ika Johannesson konstaterar i sitt strålande reportage om Robyn i magasinet Filter:
”Där andra artister kunnat göra sina dåliga låtar i replokalen och sedan bränt gamla demotejper har Robyns musikaliska och personliga utveckling skett inför öppen ridå på tre storsäljande album.”
Skivbolagsbossarna ville tugga i sig Robyn och spotta ut henne i passande form. Hon åkte snart till USA, vantrivdes på promotionturnén.
”Skivbolaget ville att jag skulle bli någon slags moralisk förebild för unga tjejer. Jag ville bara göra musik”, säger hon i Filter.
Skivbolagsbossarna fick ge sig. Robyn bröt sig fri från två kvävande skivkontrakt och startade det egna skivbolaget Konichiwa Records. Den nya musiken, elektronisk och melodiös, växte fram:
”Jag började hitta tillbaks till Neneh Cherry, Technotronic, Snap, musik jag lyssnade på som tonåring.”
Singeln ”Be mine!” släpptes i mars 2005, följd av det fjärde albumet ”Robyn”. Låtarna skrev hon tillsammans med Klas Åhlund. Monsterhiten ”With Every Heartbeat”, tillsammans med Andreas Kleerup, har legat etta på Englandslistan.
Robyn konstaterar krasst att det alltid ska dissekeras exakt vad hon har tillfört när hon skriver ihop med andra: ”Kvinnan ses alltid som en liten fe som svävar in och spritsar sin inspiration över mannens stabila talang.”
Nu agerar Robyn förband åt Madonna och lanserar sig på nytt i USA. Blir hon besviken om det inte funkar?
”Nej. Jag får omdefiniera vad det innebär att vara kvinnlig popartist och det tycker jag är utmanande och roligt.”
Artisten som vädjar ”Be Mine!” är redan sin egen.