Sverige behöver en vänsteropposition

Vänsterpartiet sätter viktiga avtryck i politiken, men samtidigt skulle svensk politik behöva en hårdare opposition från vänster.

Det råder dålig stämning i Vänsterpartiets styrelse, rapporterade Ekot i veckan som gick. Partistyrelsen är delad i frågan om budgetsamarbetet med regeringen och viktiga partiavdelningar tycker att regeringspartierna företräder samma “retorik och logik som rasisterna”.

Ord och inga visor.

Viktiga avtryck

Å andra sidan går det faktiskt inte att förneka att Vänsterpartiet sätter avtryck i verkligheten. Viktiga avtryck.

På väg till ett regeringssammanträde för några veckor sedan gjorde näringsminister Mikael Damberg ett belåtet inlägg på Facebook. Damberg konstaterade att medicin för barn sedan årsskiftet är gratis och att riksdagen beslutat om bidrag till barns glasögon.

Jag är mycket stolt socialdemokrat, deklarerade Damberg. Men faktum är ju att båda de exempel han använder började som förhandlingskrav från Vänsterpartiet.

Kanske illustrerar historien partiets dilemma. Å ena sidan kan Vänsterpartiet nu äntligen få igenom konkreta och viktiga politiska förslag som verkligen påverkar vardagen för till exempel barnfamiljer.

Rödgrönt allmängods

Å andra sidan förlorar reformerna en del av sin politiska kraft när de blir rödgrönt allmängods. Att Mikael Damberg känner sig stolt kan inte vara målet för ett parti som i grunden strävar efter ett annat samhälle.

Det är som sagt ett dilemma för Vänsterpartiet, men också för den politiska vänstern i vidare mening.

Regeringen behöver Vänsterpartiet. Handfast därför att partiets röster behövs för att få igenom förslag i riksdagen, men också som en motvikt mot de mest kamerala reflexerna i socialdemokratin.

Samtidigt skulle svensk politik verkligen må bra av en vänsteropposition, inte minst i dag när reaktionen och rasismen gör sitt bästa för att beskriva sig som det enda verkliga alternativet. Att ge Jimmie Åkesson ensamrätt på systemförändrande samhällskritik är sannerligen ingen bra idé.

Viktig samhällskritik

Och just där befinner sig alltså Vänsterpartiet. Å ena sidan på tröskeln till den makt över vardagen som politik alltid syftar till. Å den andra i en situation där partiets samhällskritik kanske är viktigare än på länge.

Jonas Sjöstedt och partiledningen har gjort sitt val. Vänsterpartiet kommer att fortsätta arbetet för att bli en kraft i den praktiska politiken om inte Stefan Löfven väljer att avsluta samarbetet.

Frågan är vem som kan ta på sig rollen att driva samhällskritik och opposition från vänster?