Jospin förtalad och övergiven

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-23

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Zidane – president”, stod det skrivet på banderoller och väldiga fanor för fyra år sedan. Frankrike höll fest för segern i fotbolls-VM. Zizou, fotbollsgeniet från Kabylien, symboliserade landet. Trikoloren skrevs Beur-Blanc-Noir, alltså nordafrikan-vit-svart.

Spelarna representerade det mångkulturella. Och Jean-Marie Le Pen skämdes: ”Världsmästarna kunde inte ens sjunga Marseljäsen”, klagade han.

Festen från 1998 har avlösts av högerextremismens revansch. Den folkliga glädjen är förbytt till desperata upplopp. ”Demokratin ligger i koma”, skriver Libérations chefredaktör Serge July.

Bilderna från Champs-Elysées suddas ut och jag påminner mig dessa Bleu-Blanc-Rouge-fester, där Le Pens nationella front samlade sina trupper. De brukade hålla till på flygplatsen Le Bourget med stekt korv, självproducerat vin, skinka och gåslever. Folkdräkterna samsades med idolporträtt på Vichy-kollaboratörer, OAS-generaler, katolska integrister och försäljare av ”självförsvarsvapen”. Den fascistiska folkloren, Pétain-svassande, kolonialromantiserande i förening.

Högerextremismens gamla slagord löd: ”Hellre Hitler än juden Blum.” Gångbart också i de högborgerliga salonger som avskydde folkfrontsledaren och premiärministern Léon Blum.

Karaktärsmorden i vår tid kan tyckas mer sofistikerade. Lionel Jospin beskrivs som ”tråkig” och ”gammalmodig”, hans politik som identisk med högerns. Karikatyren tecknas av Le Pen och diktatursvärmande trotskister för att sedan övertas av tongivande medier.

Jospin genomförde i hård konflikt med högern och arbetsgivarna 35-timmarsveckan, skapade en miljon ungdomsjobb, minskade arbetslösheten med 25 procent. Hans regering sanerade allmänna sjuksystemet. Jospin tog stenhård strid med den moraliska högern för att garantera PACS-systemet, alltså sexuell jämställdhet. Han lät befria hundratusentalet invandrare ”utan papper” (borde varit fler). Miljardbelopp avsattes till återuppbyggnad av de fattiga ghettona. Konstitutionellt förbjöd hans regering politiskt mångsyssleri, förstärkte kvinnornas rättigheter och decentraliserade. Han gjorde också upp med Mitterrand-tidens korruption, numera främst praktiserad av Jacques Chirac.

Jospins socialism är ”balanserad, sammanhängande och seriös”, skriver valsociologen Laurent Joffrin i sin bok ”Le gouvernement invisible” – Den osynliga regeringen.

Jospin är en socialistisk ingenjör, reflekterad och analyserande och därför ovillig att underkasta sig medielogiken, menar Joffrin, ungefär som han beskrev Ingvar Carlsson. Kan Jospin under presidentvalet uppträda som den romantiska handlingsmännniskan, nödvändig också för vänstern, undrade Joffrin.

Svaret blev nej. Högerextremisten Le Pen, som kan vältra sig i skandaler och smädelser, och Jacques Chirac, nedsmetad med allt från fiffel med offentliga medel, klientelism till svarta affärer, blev övermäktiga. De båda är ju så kul.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln