Nordkoreas clown är inte rolig längre
Man kan få ett närmast komiskt intryck av Nordkoreas diktator Kim Jong Un. Hela symbolspråket med ständigt lyssnade åskådare som antecknar varje ord och hans struttande på massmöten påminner om operettlika karaktärer som Adolf Hitler och Benito Mussolini.
De marscherande soldaterna, flaggorna och vapenskramlet leder också tankarna till en journalfilm från 30-talet. Det ser så erbarmligt töntigt ut, trots livsfaran.
Men 1900-talets fascistiska statsmän var inga dumhuvuden och det är inte Kim Jong Un heller.
Trumps strategi fungerar inte
I går testade Nordkorea en ny typ av ballistisk robot som påstås kunna nå USA. Kärnvapenprovet visar att Donald Trumps strategi, att möta Nordkorea med arga tweets och hot, inte fungerar. Snarare verkar Kim Jong Un ha ökat takten i sitt kärnvapenprogram.
Nordkorea har sett vad som hänt med regimer som Saddam Husseins Irak och Muammar Gadaffis Libyen. De ser kärnvapen och utvecklingen av långdistansrobotar som en livförsäkring.
Det enda land som påstås kunna utöva påtryckningar på Nordkorea är Kina och de verkar inte vilja sätta hårt mot hårt.
Krig blir katastrof
Frågan är vad som faktiskt går att göra?
Sanningen är att det inte finns någon annan väg än samtal. Om Donald Trump skulle göra allvar av sina förtäckta hot och faktiskt angripa landet kan det få fasansfulla konsekvenser.
Nordkorea har förmodligen redan i dag förmåga att angripa både Sydkorea och Japan med kärnvapen, kanske även USA:s västkust med städer som Los Angeles och San Fransisco.
Trump har genom sin retorik målat in sig i ett hörn. Hur höjer man tonläget när det redan är på max? Hur inför man nya sanktioner mot någon som redan är isolerad?
Diplomati är inget tillfredställande svar, men det är det enda vi har.