Alltid i skuggan av underbarnet
Publicerad 2014-09-17
Amadeus på Hipp en tung och oengagerande historia
TEATER Peter Shaffers pjäs Amadeus blev i Milos Formans filmatisering en braksuccé 1984.
Lika patologiskt hysterisk som Tom Hulce var som Mozart är nu inte Mattias Linderoth på Hipp i Malmö. Obekymrat och barnsligt lätt fladdrar han istället från lek till musikalisk ingivelse som en naturens fjäril i glimmande guldkostym. Kejsarens, grevars och baroners krav på upphöjdhet kring musiken skiter han blankt i.
Mozarts dolske motståndare, den bortglömde kompositören Salieri, har det inte lätt. Fredrik Gunnarson står stel och svart som en paralyserad pinne av tyglad avundsjuka. Hans besvikelse på Gud som lönat hans strävsamhet så illa är bara hans. Underbarnet Mozart har ju ingen problem med.
Ett tungt lass att dra alltså och regissören Frede Gulbrandsen har i Malmö gjort ont värre genom att fokusera på Shaffers tungfotade text. Salieri ska berätta och berätta men ingenting hjälper. Hans berättelse vill inte engagera. Inte ens att Mozarts musik i föreställningen bitvis låter burkigt syntetisk förmår ändra på det.
