Vemodiga väktare i kvinnofängelset
Uppdaterad 2023-04-28 | Publicerad 2004-12-13
Mario Grut ser Stadsteaterns svar på aningslösheten
Justitieminister Thomas Bodström föreslår hårdare tag mot brottslingar. Bunkra in dem mer. Så blir de nog snällare. Det här är Stadsteaterns svar på aningslösheten.
En intensiv föreställning om morddömda Fay (Rautelin) som för första gången på femton år får besök av sin dotter Josie (Krepper) i fängelset. Ett möte övervakat av vakterna George (Fröler) och Sheila (Treutiger). Den senare med personliga problem som liknar Fays.
Här finns inslag av problemprojicering mellan väktare och vaktad. Men mest är pjäsen ett psykologiskt vågspel mellan mor och dotter. Den ena ett tufft lag lagt över osäkra bottnar. Den andra mer ohöljd och sårbar i sin längtan att hitta åter till en gången trygghet och en aldrig mognad egen identitet.
I fängelsevärldens sterila bevakningsmiljö (Bonander-Looft) spelar deras drama med den försiktiga livlighet som kommer av att alltid vara iakttagen. Aldrig vara sig själv. Bara objekt för förmyndarsamhällets hjärtlösa förfaranden.
Så förs pjäsen även utanför fängelsemurarna. Litet som hos Lars Norén. Fast han är provokativare om fångars villkor.
Här finns en kvinnlig mjukhet som ter sig närapå försonande. En manlig dramatiker hade i liknande läge kanske valt en mer aggressiv (brechtsk) stil. Med nävar och löften om reformer på brottmålsjuridiska och fångvårdstekniska plan.
Munro spelar på mjukare strängar. Medkänsla. Bra att slå an när kvinnor (fast inte Thatcher förstås) har makten. Hur ofta har kvinnor det?
Trots starka spelinsatser (nervigt precisa av Rautelin och en aning försiktigare av Krepper) och trots vacker ram musikaliskt (Nätterqvist) och belysningstekniskt (Wenner) är detta kort sagt en vemodig historia.
Och till på köpet bjuds Thomas Bodström in till premiären. Och kommer inte. Han borde komma. Pjäsen (om auktoritära fängelsemönster och om vikten av att behandla även skitstövlar som människor) ger stoff till några av de stora frågorna på hans bord.
Dessutom är det stor teater.
Teater
JÄRN
av Rona Munro
Mario Grut
