Gudasänd opera

helskärm

Må en dag komma då Stockholmsoperan slänger sin egendomliga praktik att inte spela tidigare operor än Mozarts i sjön. Alla andra har gjort det. I Köpenhamn kan man se Monteverdis Il ritorno d"Ulissi in patria, Odysseus hemkomst, från 1640.

Det är här någonstans den börjar, operakonsten, med sin lyckosamma missuppfattning att den grekiska tragedin ursprungligen sjöngs från början till slut. Således recitativ, arior och enstaka duetter eller någon kort terzett, allt vederbörligt anpassat efter om det är gudar, kungar eller bönder som sjunger. Ju lägre klass desto häftigare arior, lyder nog vår samtids ståndpunkt.

I Köpenhamn låter det stort. Lars Ulrik Mortensen och dennes Concerto Copenhagen kan denna musik, och med solister som Bo Skovhus i titelrollen - storartad scennärvaro, enastående röst - eller Jan Lund som Telemachus och Elisabeth Halling som Eurykleia, blir det inte sämre.

Att man dessutom drogs med sjukdom inverkade föga. Tuva Semmingsen mimar Melanto och Minerva på scen, men suffleras vackert av Signe Asmussens röst i orkesterdiket. Med mindre än ett dygns varsel ersätts insjuknad Penelope av en beundransvärd Sara Fulgoni.

Regissör David Alden har skapat en dubbelexponering av det homeriska materialet och ett slags 50-tal silat genom musikalen. Hem från kriget kunde det dröja både efter Troja och Tyskland. Fylld av läckra och fräcka sceniska upptåg, med en Neptunus i grodmansdräkt eller Olympens gudar som nattklubbskungar, utvinns finesser och skapas överraskningar.

En möjlig invändning är att det kan bli en smula för episodiskt, vi möter ju faktiskt en högdramatisk historia på upploppet, Odysséens själva final, av Monteverdi förklädd till grekisk tragedi fast med gott slut. Men sättet att ta sig an detta 350-åriga verk, legeringen av re-spekt och respektlöshet, är precis så 16- och 1700-talsoperorna har erövrat Europas operahus de senaste två decennierna. Ja, inte riktigt hela Europa då. Men må en dag komma.

Speltid: 3 tim 15 min

Opera

Claes Wahlin