Fantasin i högsätet med Pippi på scen
Publicerad 2013-09-16
Muntert och lite glest men tillåter sig att bortse från problemen
Vi är i det vita rummet. Vi är som pappret som Ingrid bestämmer över. Vill hon det ska snöa, snöar det. Vill hon höra marschmusik spelar radion just det. Hon bestämmer över allt här inne, särskilt över de andra som är hennes rött, gult, blått och grönt.
Det är barnets allmakt, och kanske konstnärens, som Vitt rum med röda flätor och sol handlar om. Barnet som ritar sin värld och därigenom tar kommandot. Går mamma sin väg och är borta blir hon ändå kvar, som en lustig ko, som säger mu, svänger på svansen och har sig. Inga förluster biter på Ingrid. Det är hon som ritar och bestämmer.
Konstsnö burrar upp sig i drivor och stilla fras på scengolvet där alla fem aktörerna trampar käckt, svänger med skrivbordslampor och elegant kasar runt i Pippi Långstrumps likadana utstående flätor. Det är nämligen Pippis formgivare, danska tecknaren och illustratören Ingrid Vang Nyman, som inspirerat till Månteaterns entimmesföreställning i Lund där Lucas Svensson skrivit en effektivt kortfattad text med inslag som går igen, precis som i sagan. Lätt Köpenhamnsfläkt ges av tjocke gubben, smørrebrød, vaktparad och Runde Tårn.
Det är postmodern barnteater som tillåter sig att bortse från problemen för att i stället leka med dockor. Lite läskigt glada ser de ut med samma åtstramande strumpa trädd över ansiktet, men att leka som dockor tycks passa koreografen Dorte Olesen och ensemblen särskilt väl. Det är muntert och lite glest och inte tillstymmelse till tanke på annat än fantasin till makten.
