Fasaden spricker till sist

helskärm

"Hon är färgad, han är vit" står det i programmet när sydafrikanska Baxter Theatres Hear and Now gästspelar på Stadsteaterns Skärholmenscen. Hur hemmapubliken i Kapstaden upplever föreställningen kan jag inte sia om. Men här tycks den vid första anblicken främst handla om två vuxna människor, mycket vackert spelade av Denise Newman och Lionel Newton, med var sin börda att släpa på. Hon sköter om sin döende mamma, tvättar kiss och torkar bajs. Han sköter om sin värdighet.

Ur scenmörkret har scenografen Gerhard Marx skulpterat fram ett rum som är som en ö, med dörrar som golv och berg av sönderlästa böcker. Ständigt läsande tar sig Lionel Newtons Jan fram på kryckor, en krympling med små vita pojkben hängande som ett förkläde från midjan. Shakespeare och Dickens hör till favoritförfattarna. Denise Newmans Elizabeth ger honom The Art of Rugby Tackling i present. Hon vill locka ut honom till en glass i solen. Han barrikaderar sig än envisare bakom en mycket liten dörr och tittar ut på världen genom ett mycket litet fönster.

Förtroendet mellan dem byggs långsamt upp tills de bokstavligen vågar begrava sina respektive skydd mot vuxenliv och kärlek. Och främst lär oss föreställningen att ett känslomässigt handikapp är ett minst lika allvarligt hinder som ett fysiskt.

Regissören Lara Foot Newton är mest känd för Tshepang från 2003, en berättelse om våldtäkt på ett spädbarn som chockade långt utanför Sydafrika. Hennes Hear and Now är en vacker och varm föreställning som stilsäkert kombinerar känslomässig trovärdighet med visuellt teatrala uttryck.

Kanske lär oss föreställningen även något om synen på ras och färg i Sydafrika. En vit medelklasskultur där handikappade barn överges ställs mot en svart och jordnära där man vårdar de sina ända in i döden. Oavsett tolkning är föreställningen ett möte som befriar.

Fotnot: Gästspelet fortsätter på Pusterviksteatern i Göteborg och Reginateatern i Uppsala.

Teater

Tove Ellefsen Lysander