Parkteaterns Cyrano en intagande såpbubbla
Publicerad 2014-06-05
Ändå för rastlös och familjeinriktad
Edmond Rostands klassiska triangeldrama gör sig bra i den lummiga Vitabergsparken. Dekor behövs knappast, och stämningen förtätas av fågelsång och trånande strykarkatter. Lite låtsasfranska och ett par värjor så är man där, i berättelsen om hur den groteskt stornäste Cyrano de Bergerac (Robin Kellner) försöker vinna kusinen Roxanes (Maja Rung) hjärta, med den bildsköne ynglingen Christian (Albin Flinkas) som ett slags avatar.
Ensemblen tråcklar sig ut och in genom översättaren Göran O Erikssons föredömligt avslappnade rimflätor från Stockholms stadsteaters uppsättning från 1986 (där Sven Wollter spelade Cyrano) och här och där
bryter nyskrivna dialoger och ordlekar in, signerade Mats Kjellbye.
Det funkar utmärkt, och regissören Olof Hanssons version av Rostands ”heroiska komedi” om fem akter blir aldrig baktung eller seg. Till och med 30-åriga kriget får plats därinne utan att bångla för mycket, liksom en hel del akrobatiska eller dansanta nummer.
Bland annat får vi se en riktigt fin och pantomimiskt anstruken värjfäktning, med Siri Hamari briljerande som den korpulente och uppblåste halvfiguren Valvert. Lika rolig är Tove Edfeldt som Lise, Roxanes väninna och sidkick, här erinrande om karaktären Bubbles i den brittiska komediserien Helt hysteriskt, citatviftande med fingrarna i luften kring vart och vartannat ord.
Det lättsamma draget förstärks av Sven Haraldssons färggranna kostym, bestående av bland annat träningsoveraller, flytvästar och diverse hockeyskydd. Valvert ståtar exempelvis i ett präktigt suspensoar i hårdplast, och 1600-talet antyds i sådant som ett par gummistövlar med nedvikta skaft och påsydd spets.
Kellner, Flinkas och Rung gör alla habila insatser, men har mer att agera centrum för helheten och klungan av brokiga bifigurer än att lysa på egen hand. Något riktigt löd i själva kärlekshistorien infinner sig därför aldrig. Trots att föreställningen flörtar en hel del med aktualiteter som Facebook-alias eller internet-dejting går den heller inte med bästa vilja i världen att behäfta med uttryck som ”angelägen” eller ”nödvändig”. Till det är den alltför rastlös och familjeinriktad. Parkteaterns Cyrano är en såpbubbla, men en högst intagande sådan.
