... men satan vad morsomt

Petter Lindgren

Petter Lindgren om ett annat Knutby

”Passa dig du, våra tidigare pastorers fruar hade en tendens att halka i badkaret och slå sig dödligt hårt i skallen mot vattenblandaren.”

Bakom hotet (i min egen översättning) ligger Kirsti brud, i norska Erlend Loes Kurtby, bok nummer fem i serien om den psykiskt oförutsebara truckföraren Kurt och hans familj.

Naturligtvis är det Knutby som är förlaga till Kurtby, liksom Kirsti brud är en karikatyr av Kristi brud, Åsa Waldau, fångad på kornet av tecknaren Kim Hiorthøy.

Kurt har navigerat fel i trucken och det som skulle bli en semester i Finland blir en ”drittferie” hos ”Pingpong-sekten” i Kurtby, med en fader som får en lidnersk knäpp och förväxlar ett diarréanfall med frälsning. Till familjens fasa tar Kurt över församlingen efter Pastor Astor som i likhet med tidigare Kurtby-pastorer hamnat i fängelse. ”Og no er det som vanleg mogonkaffi og vaflar, og den som er fri for skuld kan ta den første vaffelen og det blir eg!”, avslutar Kurt sin succéartade första gudstjänst. ”You’ll never walk alone. Hokus Pokus Filiokus!”, tungomålstalar Kirsti brud som snart lägger an på Kurt, till hustrun Anne-Lises grämelse.

Det är burleskt och blasfemiskt, ofta sataniskt roligt, men till handgripligheter går det aldrig. Trots allt är Kurtby en barn- eller ungdomsbok, i samma underfundiga stil som Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang eller Christine Nöstlingers böcker.

Norrmännen fascineras uppenbarligen av händelserna i Knutby, och det är tveksamt om en svensk författare hade kunnat driva sin historia med samma akkurata respektlöshet som Loe. Road och oroad frågar man sig vilket inhemskt trauma som står i tur att bearbetas. Kurt går till botten med Estonia? Kurt skjuter statsministern?

Fotnot: Det finns ett Kurtby på riktigt, i Finland, där det utgör en stadsdel av Esbo i Stor-Köklax län, ett glest bebyggt område med mestadels villor. Erlend Loes Kurtby ges ut på svenska i vår (Alfabeta), i översättning av Lotta Eklund.