Lugnt och lite för fint av Ninni Holmqvist

Publicerad 2014-10-16

Precis som att börja om lugnande och harmoniserande roman, på gott och på ont

Ninni Holmqvist (född 1958).

Norstedts

Minns ni ”Familjen Bra”, Joakim Pirinens seriealbum från 80-talet om familjen utan problem, den helt igenom goda och gladlynta kärnfamiljen? I Ninni Holmqvists nya roman Precis som att börja om framstår familjen som just så harmonisk, vällyckad och problemfri.

De bor i ett vackert hus, i en vacker omgivning och har inga större bekymmer. Pappa är firad konsertpianist och mamma arbetar som översättare av intressanta böcker, katten heter Kennedy och döttrarna bär skotsk­rutiga kjolar. Pia-Lisa tycker möjligen att storasyster är lite för ironisk och tvär ibland. Men det slätas över av föräldrarnas kärleksfulla omsorg och genomtänkta vardag och framför allt, av barnflickan Ulla som Pia-Lisa älskar över allt annat.

Holmqvists drygt 500-sidiga roman utspelar sig dels under Pia-Lisas uppväxt på 60-talet, dels under hennes vuxna liv i slutet av 70-talet. Mellan dessa tidsplan går trådar av idel ljusa barndomsminnen för att Pia-Lisa vill ha det så, ”rent och oförvanskat” och inte ”besudlat”. Det är en oväntad hållning i en roman 2014. Men så finns det också något fullständigt dolt och ouppklarat i familjen som hotar.

Författarens sinne för det registrerande känns igen från Holmqvists effektivt obehagliga romandebut Enhet (2006) men med en väsentlig skillnad. I den nya romanen är det som om det ymnigt registrerade inte äger någon egen spänst. Under läsningen har man bitvis närmast tråkigt fastän den vuxna Pia-Lisa inte verkar tycka att hon har det. Hon har ju barndomsvännen Robban och Teresa som hon blir förälskad i på jobbet på långvårdsavdelningen. Och så har hon grannen tvärs över gatan, Janne med hunden. Och så sin familj. Och tecknandet.

En enkel och anspråkslös 70-talstillvaro, minus politiskt engagemang, och en omgivning som prövar alternativa sätt att leva. Holmqvist har fångat något som känns äkta i tidsandan men romanen vacklar mellan vad den vill berätta. Om Pia-Lisa från barndom till dess hon själv väntar barn, om en älskad fadersgestalt som visar sig kapabel att ljuga, om hur ljusa minnen kan inlemmas i insikten om att livet är komplicerat. Ja, Precis som att börja om är en både lugnande och harmoniserande roman, på gott och på ont.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.