Så lagas nyliberalernas sönderslagna värld
Göran Greider läser en alternativ vision
Publicerad 2018-04-28
Medan Clintons kampanj organiserade storföretagens pengar, organiserade Sanders kampanj människor – så träffande beskriver den brittiske miljöaktivisten George Monbiot skillnaden mellan de två kampanjerna. Hans senaste bok, Ur ruinerna – en ny politik för en värld i kris, rymmer handfasta råd om hur folk kan entusiasmeras och rentav om hur demonstrationer bör ordnas.
Inspiration hämtar han bland annat från Bernie Sanders mot alla odds framgångsrika kampanj, vars främsta kännetecken enligt Monbiot var att den satte upp stora mål och bejakade passionerna hos de icke-professionella – för det är det som väcker liv i folk: Att få vara del i en större berättelse.
Men boken heter Ur ruinerna. Monbiot ser en värld ödelagd av nyliberalism och en kapitalism inkompatibel med biosfären. Ett land som Sverige har, brukar jag säga, Timbroiserats, och man kunde säga att Monbiot menar att världen har Hayekiserats, efter Friedrich von Hayek, den nyliberale hjälte som misstrodde demokratin, älskade de rika och hade noll förståelse för att vi bara har en planet att leva på. När den är slut kan marknaden inte möta efterfrågan på en ny.
En farsot av ensamhet och söndring löper genom samhällena och bevisar att nyliberalismen och dess tro på den ekonomiska människan har misslyckats. Ändå överlever denna lära, konstaterar Monbiot, därför att det saknas en motberättelse.
Monbiot träder först fram som en lokalsamhällets profet. Det är i det lokala som en ny samhörighet kan växa. Han drar fram exempel på deltagarkultur i Brasilien där vanligt folk är med och utformar budgetar och åberopar rentav den kooperativa rörelsen i Sverige när den var som starkast.
Allmänningen är ett viktigt begrepp i hans värld: Den mark, eller de resurser som förvaltas gemensamt, bortom både stat och marknad. Fler allmänningar! ropar han och jag instämmer. Men hans utopi är inte naiv. Monbiot tror på ett hybridsamhälle: stat, marknad, lokalsamhälle och hushåll i en ny socialt och ekologisk hållbar konstellation. Staten måste, slår han fast, återerövras från de eliter som korrumperat den, annars är ingen samhällsförändring möjlig.
Vad är det jag läser? Svar: Ett av de många försök som numera, överallt i världen, görs att formulera en alternativ vision till den socialt sönderslagna värld som nyliberalismen skapat. Monbiot letar efter en annan, bärande berättelse än både den nu segrande nyliberalismen och den gamla keynesianska/socialdemokratiska som inte går att återkalla.
Boken speglar ett rätt utbrett mentalt tillstånd hos den gröna vänstern i västvärlden: En pendling mellan grandiosa fördömanden av det bestående och ett nästan romantiskt hopp om att det ur ruinerna ska födas något nytt.
Jag gillar det. Monbiot tror till och med på människans ”inneboende godhet” och bara att säga det är en motberättelse till den sekulära religion som konkurrenstänkandet i dag erbjuder.
