Vacker bok för crazy cat ladies och -gubbar
Petter Lindgren läser Owen Daveys Katter med klös
Publicerad 2018-07-19
BILDERBOK Brittiska Owen Davey gav i fjol ut en utomordentlig faktabilderbok om hajar, Fena på hajar (Opal), framförd i en grafisk stil exploaterande köttigt rosa och djuriskt urtidsgrått.
Årets Katter med klös (Opal), om det yngre men ändå 16 miljoner år gamla kattsläktet, översatt av Anna Rosenquist, går i stället i tigergult och blodrött, med ränder, fläckar och annat kamouflage i svart.
Davey visar hur effektivt gepardens prickar bryter upp dess konturer och gör den svår att se på savannen. Somliga typer är förstås nästan helsvarta, som den berömda svarta pantern som inte är en egen art utan ett begrepp som innefattar alla svarta kattdjur inom panthera-släktet, oftast leoparder och jaguarer.
Folk som går klädda i päls från de vilda kattdjuren drar numera till sig vrede, med rätta, och ingen människa kan ändå bli snofsigare än snöleoparden som vintertid ofta sveper in sig i sin egen svans som för övrigt är släktets längsta, jämfört med djurets
totala storlek.
Störst av alla katter är förstås tigern, medan den så kallade rostfläckiga katten är minst, med en vikt omkring kilot. Knäppast är fiskarkatten som har simhud mellan tårna.
Katter med klös är inte bara en ovanligt vacker barnbok utan lämpar sig också för galna kattdamer och dito gubbar, ett släkte som bör ha sett dagens ljus för omkring 10 000 år sedan då den nordafrikanska vildkatten började få påhugg som musjägare i människans boningar.
