En dag på stranden
Med en bra idé är halva jobbet gjort.
Och vilka idéer han har, den brittiske dokumentärfotografen Martin Parr.
Ta bara läggspelet Love Cubes från 1972, där det gäller att para ihop personporträtt. Går det att se vem som polar med vem? Eller ta de närgångna bilderna av japanska pendlare på hemväg. De har inte bara nickat till där på tågsätet, utan snarare störtat huvudstupa rätt ner i en sömn tung som jordklotet.
Mest känd är kanske sviten Last Resort, som skildrar det förslummade strandlivet i Brighton. Här ligger man och solar intill en uttjänt grävskopa, här plaskar man i ett strandskvalp som mest tycks bestå av tomburkar och pommes frite-kartonger. Knappast som det ser ut i resekatalogerna alltså, men det är just i den här (ofta en aning komiska) sprickan mellan reklamens ideal och den banala verkligheten som Parr tycker om att befinna sig.
Kulturhusets retrospektiv är ambitiös och sevärd. Stort utrymme ges åt Parrs tidiga svartvita och uttalat politiska fotografi, skildrande bland annat några arbetarklasshem under Thatcher-åren. Politiken finns kvar i de senare verken, men här har också en vardagsmystik erinrande om Lars Tunbjörks bildvärld smugit sig in. Eller om man kanske hellre borde tala om en konsumtionsmystik.
