Därför måste vi tala om klass och klyftor
Bara en offensiv välfärdspolitik kan stoppa Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna äter sig fram i opinionsundersökningarna och nu höjs rösterna: Vi måste våga prata om problemen med invandringen! Annars lämnar vi walk over till SD!
Svenska journalister har beröringsskräck med islam, menar SVT Debatts programledare Belinda Olsson (Aftonbladet 7 juni). Man vågar ju knappt säga nånting av rädsla för att bli stämplad som rasist.
Exakt vad är det Belinda Olsson tycker att vi måste kunna säga om muslimer?
Det får vi aldrig veta, för hon ger inga exempel.
Samma sak med folkpartisten Jasenko Selimovic, statssekreterare åt integrationsminister Erik Ullenhag. I en debattartikel lång som ett dagsregn, läxar han upp oppositionen för att den aldrig pratar om problemen med integrationen (DN Debatt 21 okt). Vilka problemen är låter han vara osagt, konkretionen överlämnar han till läsarens egna fördomar: Ja ja ja, ni förstår precis vad jag menar. Även han kvider över allt som måste få sägas om invandrare som inte får sägas, eftersom man då kan stämplas som rasist.
Selimovic artikel består av 841 ord. Inte ett enda av dem använder han till att berätta hur regeringen vill lösa de problem han vägrar definiera.
Anna Dahlberg, politisk chefredaktör på Expressen, är rakare. Vi har inte råd att ta emot så många flyktingar som vi gör nu, skriver hon på ett sätt som ingen liberal ledarskribent tidigare har gjort (7 okt).
Det var så här det började i Danmark. En ”liberal” våga-tala-om-det-rörelse som fick folk att tänka på invandringen i stället för social orättvisa som ett problem. Att säga att vi ska ”tala öppet” om invandringen i stället för om ekonomi, klass och makt är en borgerlig avledningsmanöver.
Arbetslösheten är enorm, liksom bostadsbristen. Socialförsäkringarna täcker inte längre upp, reallönerna sjunker, utbildningen blir alltmer segregerad. De som har jobb har osäkra anställningar. Klyftorna mellan stad och landsbyggd är så stora att vi knappt kan prata med varandra längre. Klassklyftorna är ännu större.
Hela Europa befinner sig i kris, ekonomiskt och politiskt. De enda hjul som med säkerhet rullar är vapenindustrins. Fredspristagaren EU står för en tredjedel av världens samlade vapenexport. Det mesta går till länder vars befolkning tvingas fly från krig och fattigdom.
Det är ju det här vi måste prata om men inte vågar. Folk kan inte tala klarspråk om kapitalismen av rädsla för att stämplas som kommunister. Sossarna vågar ju inte ens säga att de är emot kommersialiserad välfärd av rädsla för att bli stämplad som vänster. Trots att de vet, att bara en offensiv välfärdspolitik kan stoppa Sverigedemokraterna.
