Gerner trollar bort skälen till andra världskriget
Blundar för Sovjets krig mot Tyskland och tidigare kamp mot fascismen
DEBATT Kristian Gerner har nu gett sig in i debatten om andra världskriget.
Hans ärende är att vederlägga min ”befängda” och ”förljugna” historieskrivning om Röda arméns seger över Hitlertyskland. Sovjet räddade inte alls världen undan nazismen, menar Gerner, ”på annat sätt än att man försvarade sig när paktpartnern gick till anfall”.
Det finns mig veterligen ingen som har förnekat att Sovjet förde ett försvarskrig. Men räckte inte det? Varför skulle ett försvarskrig diskvalificera Sovjet som en antifascistisk kraft - genom att försvara sig mot tyskarna räddade man världen från nazismen.
Om man översätter Gerners poänglösa resonemang till en annan av krigets världsdelar, skulle man kunna säga att USA ”bara försvarade sig” mot den japanska fascismen - inga andra motiv existerade.
Samma sak med Storbritannien. Churchill drog i krig för att försvara sitt allt igenom odemokratiska kolonialherravälde, men engelsmännen var likväl en antifascistisk kraft.
Poängen som jag hela tiden har försökt mejsla fram, är att det inte finns nåt renodlat vitt eller svart, ont eller gott i den här sortens krig. Att beteckna kriget mellan Stalin och Hitler som ”diktatorernas kamp” leder helt fel. I 14 av USA:s delstater var det fram till 1965 förbjudet för en vit och en svart människa att gifta sig, trots det vore det befängt att kalla kriget mellan Roosevelt och Hitler för ”rasisternas kamp”.
Gerner understryker att Stalin använde nationalistiska argument och hänvisningar till historien. Inte heller det har väl någon förnekat - även Churchill gjorde så utan att förlora sin antifascistiska status.
Det intressanta med Gerners text är just det tidstypiska preludiet, där han skriver att andra världskriget började för att Hitler i armkrok med Stalin överföll Polen. Därmed trollar han, liksom de andra i den här debatten, bort hela förspelet till Molotov-Ribbentroppakten; ryssarnas ansträngningar på 30-talet att bilda allians med västmakterna mot det aggressiva Tyskland.
Symptomatiskt nog tar varken Gerner eller nån annan upp västmakternas förräderi mot Tjeckoslovakien i och med Münchenavtalet 1938, ett avtal som uppmuntrade Hitlers aggression i österled.
Enligt Kristian Gerner är Molotov-Ribbentroppakten det typiska för kommunister och fascister; i grund och botten var de överens. Därmed blundar han inte bara för Sovjets fyra år långa krig mot Tyskland, han erkänner inte heller de kommunister som redan på 20-talet bekämpade fascismen i Italien, Spanien och Tyskland. En kamp som kraftigt försvårades av den borgerliga statens repression.
1933 röstade liberalerna och de konservativa igenom fullmaktslagarna som gjorde Hitler till diktator. Kommunisterna kunde inte rösta, eftersom de var förbjudna. Frågan är om fullmaktslagarna är ett typiskt agerande för liberalerna?
Gerner konstaterar till slut att Churchill inte var likgiltig inför ”Nazitysklands expansionspolitik” och att han räknade med att Sovjet tillsammans med britterna skulle mäkta med att slå ner nazismen. Men det betyder ju att det trots allt var Tyskland och inte Sovjet som var expansivt och aggressivt, vilket rimmar illa med Gerners tes om ländernas gemensamma ansvar för kriget.
Att som Gerner härleda andra världskrigets orsaker till den 23 augusti 1939 (Molotov-Ribbentroppakten) är lika enkelspårigt som att förklara första världskriget med skeendet i juli 1914. En historiker som han borde veta att man måste gå längre tillbaka i tiden för att finna ett orsakssammanhang.
