Det börjar med en algoritm
Jan Scherman om Facebooks makt och vägen mot censur
I massmediernas värld är algoritmen snart publicistikens första budord. Det är de regler som styr hur de data som Facebook mäter ska användas, till exempel för att sortera inlägg. De styr vad som ska ligga i topp, placeras längre ned eller sorteras bort. Häromveckan preciserade Facebook vad som gäller: om man vinklar rubriker så hårt att de inte riktigt håller vad de lovar, kommer algoritmen att nedgradera dessa så kallade klickisar till en plats långt ner i flödet. Den överordnade publicistiska princip som Facebook nu bestämt gäller alla medier som placerar klipp hos Facebook. I alla delar av världen.
Så kallad verklighetsförstärkning ingår i det arbete en redaktör vid nyhetsdesken ska ta ansvar för. Går man för långt riskeras trovärdigheten. Nu inträder alltså Facebook och sätter stopp. Må vi vara glada? Eller är den nya algoritmen förfärlig, rentav farlig?
CNN tog upp Facebooks nya omsorg om oss alla i en av sina live-sändningar. Fnittrande programledare frågade CNN:s egen expert, som småskrattade, men också drog en lättnadens suck.
Rubriker som inte håller vad de lovar kommer att bestraffas, berättade CNN-reportern Samuel Burke och nämnde några klickmonster som gjort att han själv känt sig lurad. Därför tyckte han att det kändes skönt att Facebookchefen Mark Zuckerberg tagit detta publicistiska principbeslut.
Jag får dock en obehaglig känsla i magen när jag läser vilka klickisar som ska bannlysas: “Om rubriken överdriver artikeln och skapar vilseledande förväntningar hos läsaren.” Så lyder generalklausulen, som alltså straffar redaktörens vinklingar som ju i grunden är en del av det journalistiska värvet.
Jag minns när jag i augusti 2012 besökte tv- och radioministeriet i Kina och träffade vice kulturministern Li Wei. Tre gånger om frågade jag varför Kina har censur utan att få svar. Då frågade jag i stället om Li Wei gillade dokusåpor, datingprogram eller sångtävlingar som Idol. Han fastnade för Idol, och lade till Voice of China i samma genre. Ministern gillade inte att juryn i dessa program var hård, kritisk och elak mot dem som sjöng dåligt. Därför hade han utfärdat en ny algoritm. Ett brev där alla tv-kanaler förbjöds att ha jurymedlemmar som var kritiska. Alla skulle i stället uppmuntra de dåliga att sjunga bättre. Sedan fortsatte Li Wei att prata om lättklädda väderpresentatörer. Också detta var åtgärdat med ett algoritmiskt brev där en tydlig och strikt klädkod las fast.
Vad hittar Facebook på härnäst för att ”skydda” oss läsare? Vad ska nästa ingrepp med hjälp av en algoritm handla om? Vad ska filtreras bort? Det är det censur handlar om.
Nyhetsflödet visar att Facebooks makt växer. Tillsammans med Yahoo, Baidu, Microsoft och Alphabet kontrollerar man 65 procent av den globala annonsmarknaden på nätet. Enligt en annan färsk undersökning från svenska Mediavision använder nästan 50 procent av alla svenskar mellan 15 och 74 år Facebook dagligen för att konsumera nyheter. Och vad som ligger i topp på dessa nyhetssidor hänger alltså på den nya algoritmen.
Om detta beskrivits i Aldous Huxleys berömda bok Du sköna nya värld hade medierna snabbt reducerats till en form av franchisetagare åt Facebook som ersatt redaktörer och publicister med algoritmer. Allting börjar med små till synes vällovliga och oförargliga steg som till exempel klickis-censorn. Var det slutar vet ingen.
