Klassidentitet för svårt för Åkesson
Tappade orden i SVT:s debattprogram
1990-talets ariska hjältar på marsch med svenska flaggor, uniformer och talkörer mot packet som ska ut. Nästa klipp: järnrörsgänget. Nästa klipp: den ”osvenske” Zlatan Ibrahimovic gör årtiondets mål mot England.
Kanske ville Karin Hübinette i sitt program i går ta revansch å SVT:s vägnar för den katastrofala frågan om hur stor invandring Sverige tål i Agenda nyligen. Upplägget var i alla fall en så kraftfull, om än traditionell, attack att en mindre rutinerad politiker än Jimmie Åkesson kunnat blåsa av stolen. Men Åkesson har ju försvarat sig sedan han som 16-åring gick med i skinnskallepartiet. Han kan småle sig igenom det mesta. Och han vet att han inte måste charma svenska folket. Sverigedemokraterna ligger kring åtta procent i mätningarna. Därför behöver Åkesson bara vinna nio procent av tittarna. Om de övriga 91 procenten tycker att han är stollig som ett troll spelar ingen roll.
Han är dessutom inte den som gör bort sig när han sedan serveras fråga på fråga om sitt favoritämne: svenskhet. Visst är det underhållande när han pressas på om råsupandet definierar en riktig svensk, men ämnet är ändå så notoriskt luddigt att det knappt går att prata om.
Det är först när Lo Kauppi rusar in och pratar klassklyftor det biter till. Perspektivskiftet får Åkesson att tappa orden. Klassidentitet, trevar han. Som om låg lön, arbetslöshet och maktlöshet var en identitet.
Men de nio procenten, jo, dem vann han nog.
