Ynkligt, Björklund
Åsa Linderborg om en minister som vägrar ta ansvar
Aldrig förr har så många elever gått ut skolan med icke godkända betyg som nu. 13,1 procent av niondeklassarna saknar gymnasiebehörighet, enligt nya siffror från Skolverket, avslöjar SVT i dag.
De flesta av dessa är barn till lågutbildade. Fem procent av akademikernas ungar misslyckas i skolan. Bland barn till lågutbildade är siffran 42 procent. Det är en ökning med 25 procent sedan 2005.
Inom de flesta politikområden kan man räkna på olika sätt eller trixa med statistiken, men skolresultat går inte att snacka bort. Det här är helt oantastliga siffror, och bakom varje siffra står ett barn med hela livet framför sig.
– Det är tidigare regeringars fel, säger Jan Björklund i en kommentar till Expressen.
Varje gång skolan kommer på tal, skyller Björklund på andra: Eleverna tar inte sitt ansvar; föräldrarna tar inte sitt ansvar.
Själv vägrar Björklund – eller nån i regeringen – ta ansvar för sin skolpolitik. Björklund har varit ansvarig minister de åtta åren, det vill säga under den period när de lågutbildade ungarnas chans i skolan har halverats.
Björklund bjäbbar om sossarnas kommunalisering, men det fria skolvalet – som är den största boven i dramat enligt alla experter – har faktiskt borgarna infört. Och Miljöpartiet, som nu försöker plocka poäng på den katastrofala utvecklingen.
Det är också borgarna som har bestämt de senaste tre läroplanerna.
Alliansregeringen är dessutom och inte minst ansvarig för att resurserna till kommunerna har minskat. Det är så skolans pengar har försvunnit.
När skolan diskuteras svarar borgarna alltid, att ”det är inte en fråga om resurser”. Nu går man till val på att höja lärarlönerna, och erkänner plötsligt att det faktiskt är en fråga om resurser.
Men det behövs mer än höjda lärarlöner.
Hela kundsystemet, där föräldrarna kan ta pengarna och gå om det inte passar, har varit det kanske effektivaste sättet att beröva lärarna deras auktoritet. Sånt går inte att kompensera med hårdare tag mot mobiler och kepsar.
De ungar som är de största förlorarna i Björklunds skola, har föräldrar som inte kan köpa sina barn läx-Rut, men som finansierar de som har marginaler att göra det. Borgarna har – tillsammans med SD – skapat ett bidragssystem där medelklassen kan köpa sina barn den utbildning som andra barn förvägras.
Bakom detta ligger ett genuint klassförakt: Vissa behöver inte utbilda sig, medan andra själva ska få göra det.
Den som inte går gymnasiet har mycket liten chans att komma in på arbetsmarknaden. Så skapas, medvetet eller inte, en arbetskraftsreserv som ska ligga till grund för den låglönemarknad som borgarna också drömmer om.
Visst ska sossarna kritiseras – kommunaliseringen av skolan var ett gigantiskt misstag – men det är inget som de tänker göra nåt åt. Och vad gäller det fria skolvalet, står de bara och jamsar med Alliansen, SD och Miljöpartiet: Man måste få välja skola (det vill säga välja bort vissa klasskamrater). Dessutom saknar socialdemokraterna politik för att stoppa riskkapitalbolagen, som dränerar skolorna på resurser.
Vi ska vara tacksamma att Skolverket släppte den här rapporten nu och inte efter valet. Den gör att vi kan följa Folkpartiets uppmaning som lyser från valaffischer på varje busskur: ”Rösta för skolan”.
Rösta för skolan är att rösta bort Björklund, som ynkligt nog vägrar ta ansvar för att han och hans regering drivit en politik som sabbar för en hel generation barn.
