”Böcker kan aldrig vara porr för mig”
Genren valde Simona - inte tvärtom
sommarserie. När Simona Ahrnstedt bestämde sig för att skriva en bok valde hon den genre som hon själv älskar att läsa – romance.
Under sitt författarskap har hon hela tiden utgått från sig själv.
– Ska man skriva en bra erotisk scen är minimikravet att man själv tycker att det är upphetsande, säger hon.
För några år sedan existerade det i princip inga svenska böcker inom romancegenren. Sedan kom Simona Ahrnstedt och med hennes debut ”Överenskommelser” bjöds läsarna in till en svunnen tid innehållandes stiliga grevar, pampiga slott och het passion.
– Den här genren valde mig. Jag ville skriva det roligaste, sexigaste och bästa jag kunde och då blev det romance, säger hon.
Nu är hon aktuell med sin tredje historiska roman ”De skandalösa” . Precis som inför de andra två har det blivit mycket researcharbete.
– Jag lägger ner ungefär lika mycket tid på att skriva själva boken som jag gör på research. Jag intervjuar väldigt mycket folk som är experter på allt i från sjöfart till sidenmattor. Jag besöker museer, sitter i arkiv och lånar böcker.
Människor är som i dag
Men det absolut svåraste att skriva är sexscenerna.
– Ska man skriva en bra erotisk scen då måste man som minimikrav själv tycka att det är upphetsande. Man får skriva och öva och i början blir det inte så bra, men då får man skriva om igen. Jag tror att det är därför så få svenska författare skriver om sex. Det är jättesvårt, säger hon.
Vad människor som levde för hundratals år sedan sysslade med mellan lakanen är inte helt lätt att ta reda på. Men Simona tillåter sig själv att inte ha lika säkra källor som när det gäller andra delar av böckerna.
– Min absoluta övertygelse är att människor inte var annorlunda då mot hur de är i dag. Att vara homosexuell är medfött, all forskning talar för det. Så det måste ha varit lika vanligt på 1600-talet som det är i dag. Även om det var förbjudet måste det ha funnits, och jag ville så gärna ha med en fin kärlekshistoria mellan två kvinnor.
Bara erotik blir utmattande
Många som skriver om sex och erotik väljer att gömma sig bakom en pseudonym. Det var något som Simona också tänkte på.
– Jag fick ta mig en lång funderare då jag, som psykolog, har klienter. Men sedan bestämde jag att jag står för det här. Det är jag jätteglad för, varför ska jag skämmas för det? Jag är inte hämmad av att jag skriver under mitt eget namn. När jag skriver så skriver jag precis det jag vill.
Hon tror inte att erotik och sexscener i böcker kan bli för överdrivna och övergå till porr.
– För mig är inte böcker porr, för mig är porr mer film. Däremot kan jag tycka att om en bok bara innehåller erotik så blir det lite utmattande - man tröttnar på storyn och orkar inte bli upphetsad hela tiden. Jag har läst mycket erotisk litteratur men jag upplever inte det skrivna ordet som porr.
Simona tänker sig inte att hennes böcker ska rikta sig till just kvinnor även om de är den största målgruppen.
– Det är inte så att jag tänker på hur jag ska få kvinnor att bli tända. Det jag skriver mynnar ur mig själv och eftersom jag är kvinna så är det mycket möjligt att andra kvinnor gillar det.
Givet med lyckliga slut
Hon tror däremot att män kanske skulle föredra annat erotiskt innehåll.
– Jag tänker alltid på Stieg Larsson när jag tänker på manlig romance. Kvinnor som går fram till männen, lägger deras händer på sina bröst och säger ”jag vill inte ha en relation, jag vill bara ligga”. Eller i "Arn" av Jan Guillou, där unga, oskuldsfulla män initieras av frodiga kvinnor. Det blir inga komplikationer och känslor. Det är manlig romance för mig.
Lika självklart som det är att brott blir lösta i deckare, lika förutbestämt är det att kärlekshistorien i romance får ett lyckligt slut.
– Man vet vad man får när man läser, det är vägen dit som gör det. Läsaren är medveten om ramverket men det spännande är hur författaren har löst det. Är det en riktigt bra bok blir man överraskad ändå, säger Simona.
Sexskildring som påverkat mig:
Alla de författare jag slukade i tonåren - åttiotalets giganter; Judith Krantz, Sidney Sheldon, Shirley Conran och Jean M Auel påverkade mig djupt. Jag inser att jag borde besvara frågan med mer finlitterära exempel: Anais Nin, Pauline Réage eller för all del Erica Jong, men faktum är att de andra författarna talade kraftfullt till mitt tonåriga jag. Inte minst för att de rörde sig bortom det vi i dag kallar vaniljsex.
5 erotiska klassiker
"Kräftans vändkrets" av Henry Miller.
Denna första del i en självbiografi skrevs redan 1934. Om ett bohemiskt konstnärsliv i Paris, med en hel del sex som ansågs pornografiskt när boken kom ut. Här finns också civilisationskritik. Boken förbjöds i många länder.
"Kärlek i Europa" av Birgitta Stenberg.
Självbiografisk roman som kom ut 1981. Den utspelar sig i bland annat Italien och Spanien och skildrar en ung kvinnas erotiska eskapader, ärligt och frimodigt. "Det är minst av allt en försköning", har författaren sagt själv.
"Berättelsen om O" av Anne Desclos.
"Fifty Shades" var inte först - denna kom ut 1954 och handlar också om en kvinna som är med om olika sorters sadomasochistiskt sex. Även hon har en älskare som lär upp henne.
"Venusdeltat" av Anaïs Nin.
Denna fransk-amerikanska författare var en föregångare för eotisk litteratur skriven av kvinnor. Dessa noveller skrevs från början för en anonym uppdragsgivare för att hon skulle få in lite pengar. Hon blev också berömd för sina publicerade dagböcker.
"Sången om den röda rubinen" av Agnar Mykle.
En utvecklingsroman om en ung norrman, boken gavs ut 1956. Sexscenerna ansågs så oanständiga att författaren åtalades för grovt sedlighetsbrott. Samtidigt blev den en stor försäljningssuccé.
