Kuddkrig mot Trump
Kristofer Andersson om billiga reaktioner på inreseförbudet
I veckan har min feed flödat av humanistiska memes. Den vanligaste är den om att Steve Jobs pappa var född i Syrien. Undertexten är molnfri: Utan invandring, inget Apple.
Det stör mig, av tre anledningar.
Nummer ett: Det är en smula löjeväckande. En fiende i total kontroll över spelplanen, och vårt svar är … detta? I jämförelse med den stabila, välbyggda online-strategi som den andra sidan visar upp framstår den sortens budskap som en pust från en lungfattig och alldeles för vänlig varg.
Nummer två, och allvarligare: På samma vis som det är en dålig idé att kombinera Twitter och alkohol, är det korkat att spela ut tanken på att människors värde går att mäta i produktivitet – både sossarna och Alliansen har länge lirat det kortet, med enbart Expressens Anna Dahlbergs pensionskuvert som vinnare.
Ett måndagsexemplar i lådan av argumentationstekniker som grundar sig i måhända inte särskilt dagsaktuella tankar om det icke förhandlingsbara människovärdet. Ändå undertecknar vi nedanstående berättelse: Ett amerikanskt inreseförbud drabbar doktorander och sociala medie-experter, och är dessutom ett hot mot telefonismen. Som om det egentligen betyder något alls, möjligen mer än att vi alla är potentiella ATM-maskiner.
Nummer tre: Detta kuddkrig, detta digitala solospelande på en stum och stränglös gura, står i vägen för det enda som historiskt har fungerat mot det totalitära – fria tankar och planering; tid och ursinnig organisering.
