S vändning – en fantastisk seger för de högerradikala
Petter Larsson svarar Marika Lindgren Åsbrink om flyktingpolitiken
DEBATT/REPLIK Jag måste ha skrivit en ovanligt oklar text om flyktingfrågan (7 juni), eftersom Marika Lindgren Åsbrink (12 juni) fått för sig både att min artikel skulle syfta till att omvända sverigedemokrater och att vi båda tycker lika i sak.
Jag hyser inga illusioner om att mina skriverier skulle övertyga någon enda SD-väljare.
Syftet var att förklara för dem som stödjer en flyktingfientlig politik varför de inte ska bli förvånade över att folk blir förbannade på dem. Och varför man inte kan förvänta sig ett ”sakligt” resonerande om det lämpliga eller olämpliga i att separera barn från deras familjer eller några kloka avvägningar i ”målkonflikten” mellan att dela ut sommarbusskort till elever och att rädda livet på andra barn.
I själva verket står Marika Lindgren Åsbrink och jag nog rätt långt ifrån varandra. Hon har visserligen problem med den socialdemokratiska retoriken, men tycker ändå enligt egen utsago att ”majoriteten av förslagen om migrationspolitiken som presenterats av S är rimliga”.
Dessa innebär bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och kraftigt försvårad familjeåterförening, att man kan tänka sig att återinföra de ID-kontroller som går stick i stäv med flyktingkonventionens anda, och använda biståndet som utpressningsmedel. Allt i syfte att minimera antalet asylsökande i Sverige.
Detta flyktingfientliga program – som på flera punkter är ett tvärt brott både med svensk och socialdemokratisk politik – är den ”metod” Marika Lindgren Åsbrink förespråkar för att övertyga presumtiva SD-väljare att
i stället rösta rött.
Det är Groucho Marx-politik: gillar ni inte våra åsikter, ja då byter vi så gärna.
Det paradoxala resultatet är ju att det är opinionen – och faktiskt en ganska liten del av opinionen – som övertygar Socialdemokraterna att byta uppfattning snarare än tvärtom.
Vi får väl vänta till valdagen med en fullständig utvärdering, men hittills har detta snilledrag inneburit ett växande SD, en krympande socialdemokrati, uppror och avhopp i de egna leden och en demobilisering av väljare och valarbetare.
Men även om metoden skulle fungera, skulle det innebära en fantastisk seger för de högerradikala, eftersom viktiga delar av deras program då skulle genomdrivas av det stora statsbärande partiet.
Det är ju, för att turnera Marika Lindgren Åsbrinks formulering, ingen vits med att få rätt (makt) om man inte också har rätt.
