”Man måste resa sig ur dyngan”
Jan ”Arne Dahl” Arnald var pank och refuserad – nu gör han succé
FÖRFATTARINTERVJU. Det är ett tag sedan han bar lösskägg och var en fattig refuserad poet.
I dag är Arne Dahl – eller Jan Arnald som han egentligen heter – mer framgångsrik än någonsin.
Det går sanslöst bra för Arne Dahls deckare just nu. Filmatiseringarna visas på tysk och brittisk tv och hans förra bok "Hela havet stormar" gör succé. Hans böcker är utgivna i över 30 länder.
– Det är lite nypa-mig-i-armenkänsla. Nu händer det verkligen grejer, säger Jan Arnald.
Annat var det i mitten av 90-talet, innan han började med deckare. Han var en fattig akademiker, en poet med olika jobb.
– Jag blev rätt kraftigt refuserad under flera år. Det krävs att jag blivit lite äldre för att erkänna det.
Vad känner du när du tänker tillbaka på de tunga åren?
– Att jag var jäkligt stark som kom igen. Bortsett från talang, intelligens och vad det nu är som krävs för att skriva bra, är det viktigaste egentligen envishet. Att kunna resa sig även om man legat i dyngan ett tag.
”Jag kan vara självgod”
Nu kommer "Blindbock", den tredje delen om Opcop-gruppen, de hemliga poliserna inom EU. När vi ses över en kaffe hemma i hans bokhyllespäckade lägenhet berättar Jan Arnald att han är väldigt nöjd med boken. Över huvud taget har framgångarna gjort att han har bättre självförtroende i skrivandet.
– Innan hade jag mer surt självförtroende, som "Jag vet att jag är bäst, men ingen inser det!". Jan Arnald visar med en bitter grimas.
– Nu tycker jag att min lägstanivå är ganska hög. Ibland känner jag en viss självgodhet för någon intrig, och tänker att ingen annan skulle lyckas med den. Om man får säga så..?
Nu gillar han att uppträda
Jan Arnald har förändrats på ett annat sätt också: Nyligen turnerade han i Tyskland och England - och tyckte att det var roligt.
– Jag är rätt introvert egentligen, och var otroligt nervös när jag skulle framträda tidigare. Det var inte roligt. Nu har jag vant mig och har inga problem i offentliga sammanhang längre.
Däremot är han inte typen som lever i lyx. Pengarna har mest gått till resor i många olika länder. I böckerna är han också internationell av sig. "Blindbock" handlar om ett kriminellt nätverk som spridit sig över Europa. Brottslingarna tjänar miljoner på tiggare och människohandel. Som vanligt finns ett starkt social patos i berättelsen.
– Det pågår en mentalitetsförändring, där människovärdet ersätts av det materiella värdet. Girighet accepteras mycket mer i dag.
Vill bli politiker – lite
Det märks att Jan Arnald är engagerad i ämnet. Han missar inte en chans att få in humanistiska värderingar i sina böcker.
Du har inte funderat på att bli politiker?
– Jo, lite. Men inte partipolitiskt. Det verkar som om det blir för mycket kompromisser och jobb för att uppnå något. Jag är lite för otålig för det.
I flera år höll Arne Dahl hemligt att han är Jan Arnald, som skrev mer smalt, experimentellt och inte sålde särskilt bra. Han uppträdde till och med iförd lösskägg på bokmässan i Göteborg. I "Blindbock" får bokbranschen en känga för kraven på att skriva säljande.
– Där figurerar en uteliggare som är en före detta författare - han heter Janne... Så hade det kanske kunnat bli för mig. Förut var det självklart att en författare kunde hålla på i tre-fyra böcker utan att sälja massor. Nu ska man helst dra in pengar från början.
Fråga från Micke Leijnegard
... som intervjuades förra lördagen:
Hur får du dina idéer till intriger – som snilleblixtar eller grovarbetar du fram dem?
– Klart mer grovarbete. Jag letar noggrant och hittar till slut ett brott eller flera som säger något intressant om vår tid. Sedan kan det finnas snilleblixtar vad det gäller hur saker och ting hänger ihop.
