Norge har allt som vi i Sverige saknar
En procent av den oljestinna BNP:n går till kulturen
”Att gå in i en svensk bokhandel är inte upplyftande”, säger Kjartan Fløgstad. Där finns mest krim och feel good och annat som ändå redan säljer.
Fløgstad är sen fyrtio år en av Nordens mest prisade författare. Trots det är han en genuin antielitist, som vägrar gradera kultur i termer av högt och lågt, bättre och sämre. Men nu, i den nya dystopiska romanen Nordaustpassagen, kan man spåra en oro över utvecklingen.
Och då bor Fløgstad ändå i Norge.
På vägen till Litteraturhuset har jag passerat nio bokhandlare, varav fyra redan på Jernbanestasjonen. Jag har besökt Oslo säkert fyrtio gånger de senaste fem åren, och kan inte påminna mig att jag under den tiden sett en bokhandel slå igen. Däremot har nya öppnats.
I Norge har de fasta bokpriser. Det gör att det breda och smala kan existera sida vid sida, att bokhandeln är en fysisk lokal och inte en sajt på nätet som frontar sex titlar. Och den behöver inte ingå i en stor krämarkedja för att överleva. Jag minns en middag på litteraturfestivalen i Lillehammer med 150 oberoende bokhandlare, besjälade av litteratur. ”Det här har ni inte i Sverige”, var det en som beklagade mig med ett excentriskt leende.
Jag har passerat boklådor på vindliga fjordvägar där det bor ett dussintal människor. På den svenska landsbygden får man åka mil för att finna den lokala bokhandeln – ett pocketställ på Statoil vars utbud fullständigt underskattar sina köpare.
Det är mycket Norge har som vi saknar. En offensiv kulturpolitik, till exempel. När socialdemokraterna och Socialistisk Venstre funderade över hur de skulle vinna den välmående medelklassen, formulerade de ”Kulturlyftet”: en procent av den oljestinna BNP:n ska gå till kulturen.
Det är nåt annat än de svenska sossarnas idé om en butler i tunnelbanan.
Håkan Juholt begrep i alla fall att partiet behöver få tillbaka de intellektuella för att arbetarrörelsen åter ska bli den där framåtblickande kraften som Fløgstad skildrat så fint i Dalen Portland. Stefan Löfven ska inte ens besöka årets Bokmässa.
Jag förstår de som nu ropar efter ett Litteraturhus i Stockholm, men vi har trots allt Kulturhuset. Och ABF på Sveavägen – men dit hittar ju inga liberaler. Som Madelaine Levy påpekade här i torsdags, måste vi först rädda biblioteken – i hela landet. En femtedel av folkbiblioteken lever under akut hot.
Det är lätt att omfamna idéer om man inte bekymrar sig om verkligheten. Litteraturhuset i Oslo är en stiftelse, grundad av pressbyrån Narvesens ägare. Tio miljoner om året baxar han in.
Borgerliga mecenater. Det är nåt vi heller inte har.
